- Project Runeberg -  Svenska och finska medicinalverkets historia 1663-1812 / Tredje delen /
441

(1891-1893) [MARC] Author: Otto Hjelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

beifrande af öfvekträdelser 5i0t medicin a lo l!dn ing a dn a. 441

lioos eder kunna förhöras och sina berättelser giöra, hälst som ciämbners
rätten i slika medicinaliske saker, som hos eder bäst ocli säkrast kunna
utrönas och öfvervägas, ej äger ali nödig kunskap .

Justitiekanslern Fehman anmälde emellertid hos Kongl. Maj:t
följande år, att undersökningen ännu icke blifvit bragt till slut, och
collegium medieum fick emottaga följande k. bref af den 13/i 1724:

Så finna Wi likväl nu skäligt, på det denna saken med eftertryck
och alfvar, utan vidlöftig process må bringas till ett änteligit slut, war
äfvanbemälte betalning til eder att förklara och cämbnersrätten denna
saken till ett fullkomligt undersökan — och afdömande anbefalla, dock
sålunda, att tvenne eller 3:ne af edra ledamöter böra vid hela
inkvisitionen vara tillstädes, ej allena till att meddela domaren ali nödig och
ound-gängelig underrättelse om de förekommande medieamenters egenskap och
beskaffenhet, utan ock, på det de vid vittnens förhörande må kunna
påminna och föreställa det, som till en rätt oplysning därutinnan tiänar:
warandes fördenskull vår nådiga vilja och betalning, att I utse 2:ne eller
3:ne af edra ledamöter, som äro ojäfvige, till att bivista denna
inqvisi-tionen, som för ett helt år sedan är begynter, men ännu aldeles
ofull-komnader».

Medels siu försumlighet och långsamhet vid ärendets behandling
gick collegium medieum sålunda förlustigt ett viktigt prejudikat för
framtiden och beröfvade sig den judieiela myndighet, som rätt begagnad
otvifvelaktigt skulle utöfvat ett mäktigt inflytande på
medicinalangelägen-heterna och som kollegium sedermera i framtiden förgäfves sökte
återvinna. Märkligt blef ur denna synpunkt detta mål, hvars förlopp och
utgång icke framgår ur kollegii handlingar.

En annan fråga, som lemnade rum för olika tolkning, uppkom mot
slutet af förra seklet och hvilken redan i det föregående antydts. Den
gällde huruvida apotekaren var, oaktadt försummad betalning, skyldig att
fortfarande utlemna medikamenter för kronans räkning. Under den
närmast följande tiden efter den nya medicinalstatens utfärdande 1773 var
kollegium icke sällan i största förlägenhet om medel att betala
inkommande räkningar och såväl läkare, som apotekare fingo långa tider vänta
på sina penningar. Af denna anledning vägrade apotekaren Wilhelm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:34:37 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/medhist/3/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free