Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALE
1864—065
rashite
<A
FREDRIKA BREMER.
17 aug. 1801, F 31 dec. 1865.
+
>Är det ej underligt, att man
alltid frågar gossar hvad de vilja
blifva, hvad de ha håg och fallen-
het för och ger dem sedan tillfälle
att läsa eller utveckla sig efter deras
böjelser, men att man aldrig gör
så med flickor, de få icke själfva
tänka eller välja yrke eller lefnads-
väg. Ack, jag skulle ha velat lefva
på vatten och bröd och varit öfver-
lycklig om jag fått lära hvad yng-
lingar lära vid akademien, fått i
frihet med egen sträfvan bryta mig
min. Väg sc.?
Ur Hertha Eller En själs historia, Teck-
ning ur det verkliga lifvet Af Fredrika Bremer,
Förf. till »’Teckningar ur hvardagslifvet»,
»Hemmet I Den Nya Verlden>. M. M.
Ur Recension af Hertha, Svenska Tid-
ningen !/1 1856:
>Imellertid skulle naturligtvis
Hertha framstå såsom föregångerska
och exempel äfven i detta afseende.
M:ll Bremer låter sin unga, -
hjeltinna efter den stora eldsvå
i Kungsköping vandra omkring som
en annan jungfru Åhrberg och för-
binda de sårade. Den blygsamma
varelsen finner det ingalunda an-
stötligt att sköta >Yngves knäskada >,
att sitta dag efter dag vid den säng-
liggande patientens bädd och med
sin >mjuka hand förbinda en henne
förut alldeles obekant ung mans
10
sår». Detta kapitel har till öfver-
skrift: > Herthas del.> Om det varit
frågan om foten, skulle jag ej sagt
så mycket om det, men — knäet . ..
det är i sanning för långt gånget. >
Herman Bjursten.
MARSOROLIGHETERNA
1864.
Gatubuller.
Tillställarna af gårdagens sympathimöte för
Danmark hade sannolikt, då de utsatte mötet
på en Söndag, icke betänkt, att åtskilliga af
de oroliga elementer, som alltid finnas bland
en stor stads befolkning, skulle begagna detta
tillfälle för att utom hus och på egen hand,
med störande af Böndagens frid, tillställa sär-
skilda demonstrationer utan annat syfte än
att få skoja och göra oväsende. De ledsamma
följderna af denna obetänksamhet uteblefvo
dock icke. Redan under mötets sammanvaro
samlade sig på Brunkebergstorg utanför de la
Croix” salong, der mötet hölls, en stor massa
menniskor, som genom hurrarop och hojtande
gåfvo sin närvaro tillkänna för de i salen för-
samlade, hvilka deremot iakttogo en i allo
berömvärd ordning och god hållning. En och
annan folktalare lärer äfven uppträdt i det
fria. Sedan skaran följt en del af mötets leda-
möter förbi danske ministerns bostad, der
lefverop höjdes, till Gustaf Adolfs torg och
slottet, återvände den till Gustaf Adolfs torg
och företog derifrån under larmande rop åt-
skilliga utfärder i större eller mindre hopar,
såsom till Blasieholmen, uppåt Drottninggatan
och äfven in i sjelfva staden mellan broarne.
Dessa bullersamma uppträden fortforo långt
in på natten, ehuru polisen sökte förekomma
ofoget och nödgades häkta icke mindre än
77 personer, hvaraf dock största delen åter
sattes på fri fot på morgonen. Det är bedröf-
ligt att behöfva tillägga, att s. k. bättre per-
soner, som borde känna det dryga ansvar
som lagen stadgar, lifligt deltogo och stundom
liksom ledde oväsendet.
Ett kraftigt medel till massornas skingrande
och som gjorde god verkan på Gustaf Adolfs
torg, var sprutning ur slangar från vatten-
ledningsrören, och hvarvid, såsom rättvist var,
äfven de nyfikne åskådarne fingo sin beskärda
del. ;
Post- och inrikestidningar 7/3 1864.
VÅR POLIS.
Polis! Polis! O, vår polis!
Ljud högt, o dyra ord!
Ej Londons vunnit mera pris,
Ej utmärkt sig på flera vis
An vår polis, hvars glans är spord
Långt utom Sveriges jord.
Den är väl tarflig, skall så bli
För den som prål begär;
Gardisten stolt går den förbi,
Men den polisen älska vi:
För oss posterad här och der,
En gudavakt den är!
Hvem täljde väl de mödors tal
Som denna corps bestod?
När skränet ljöd i mars-qvälln sval,
När uppror kom från La Croix’s sal.
Hvem mätte all dess vattenflod
Och allt dess tålamod?
Och det var här det vattnet flöt,
Ja, här på oss det var!
Och det var här sin fröjd den njöt.
Och det var här sin dusch den göt,
Den corps som Stockholm räddat har
I dessa upprorsdar,
Ur Konstapel Batongs sägner 1864.
OM HELFVETESLÄRAN.
C. J. BOSTRÖM. AA. F. BECKMAN.
Till helfvetet således med hela den gamla
barbariska djefla- och helfvetesläran; och dit
äfven — hade vi så när sagt — med alla
de råa och tanklösa varelser; som ännu i
våra dagar förkunna henne. Men på allvar
kunna vi dock såsom förnuftiga menniskor
ej heller åt dessa mer än åt andra tillönska
något ondt, utan vi önske dem tvertom at
hjertat allt godt, men i synnerhet likväl en
större upplysning och en renare Christendoms-
kunskap — ehuru vi föga hoppas att vår
önskan i detta afseendet snart skall uppfyllas.
C.J. Boström 1864.
Villigt medgifves att prester finnas i stort
antal, som tro på tillvaron af både djefvul,
helvete och evig osalighet, för dem, som
förhärda sig mot sanningen och Guds nåd.
Förf. till dessa rader är en ibland dem. Det
är en sanning, att theologerna, åtminstone
härstädes, alldeles icke satt i fråga att »bevisa
för sina lärjungar, att den ifrågavarande läran
är rent hednisk ochristlig och oförnuftig».
Det är möjligt att prester finnas, som på ett
rått och tanklöst sätt använda de ifråga-
varande lärorna såsom sedligt motiv. Huru-
vida anmärkaren är rätta mannen att förehålla
andra råhet, torde läsaren, utan vidare kom-
mentarier, kunna bedöma af just hans egen
skrift. Huruvida han genom denna skrift visat
sig såsom kompetent domare öfver andras
tanklöshet, skall granskningen måhända göra
klart.
A. F. Beckman 1864.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
