Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIDNATTSMÄSSAN I SLOTTSKAPELLET 1900.
VID SEKELSKIFTET. |
Av E. A. Karlfeldt.
I
|
II
|
I kvällarna då vinterskuggor stupa kan den ock hjältesånger om det unga d
|
|
I
k
jag hör dig sjunga, sekel, vid den djupa som stormat fram i helig eld och tro. i;
och mörka randen af den ättestupa Hvad mer om ljuset släcktes, blott det tändes?
där du vill söka dina syskons graf. Hvad mer om kölen bräcktes, blott den spändes
Din sång har alla smärtans brutna toner af ädelt virke och med gamman vändes
och dofva brus som ekon af kanoner mot kusten där de fagra drömmar bo? |
och missljud som af gnisslande maskiner Hur djup och rik är seklets kämpasaga! |
och gny som hviner Hur stolt att vara född och arfvet taga I
på alla lidelsers och stormars haf. af dem som gått på ärans bädd till ro!
Af deras verk, de ringas som de storas, |
kan ej ett grand i jordens mull förloras. |
Du sjunger, hur de friska grenar knäcktes, Det som är födt af kraft har kraft att gro.
hur ljus, som glimtade i mörkret, släcktes,
hur många käcka färdmänskölar bräcktes, ; Så glädjoms, som man gläds i skördeanden!
om all vårt släktes Allt vidare och fullare stå landen |
urgamla nöd och ömkansvärda färd. som seklens hjältar brutit upp för anden, |
Ett sekel är ett sekel till af tårar att den må få sin hungers bord beredt. |
af höstar, sörjande förspillda vårar, Allt växer hungern, starkare bli krafven, |
af frågan, höjd ur våra vägars villa och stort är ropet: ”Blomstre mellan hafven |
än djärft, än stilla, all jorden som en lustgård, fylld med safven i
om lifvets lott är lifvets möda värd: af alla höga tankar tiden gett!” |
Och det är oss som dessa röster gälla. |
Vi stå i löftets lund, vid dopets källa. 0
Dock vet jag, sekel, att hvad än din tunga Vig oss till färden, ström hvars vågor välla |
om ärfda kval och gamla sår må sjunga, af dristig ungdom och af mognadt vett. |
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
