Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men äro det endast på samma sätt som Kolumbus’ ägg,
d. v. s. sedan man en gång funnit på dem, var det
icke svårt att inse deras betydelse och självfallet att
framgent tillämpa dem.
Härvid torde man med fullt skäl kunna säga, att
icke något bestämt folk varit uppfinnaren, utan att här
föreligger ett uttryck av det, som Bastian kallat
folktanken, det är tankeprocesser, som människohjärnan
på de mest olika punkter av jorden under samma
förhållanden tänker just emedan hon är en
människohjärna.
Där frågan gällde invärtes sjukdomar var
behandlingen förenad med betydligt större svårigheter. Här
kommo måhända bad, gnidningar och annat dylikt,
som man älskar att sammanfatta såsom tillhörande
liaturläkekonstens område, främst till användning, och
deras i många fall goda resultat förvärvade dem ett
bestående anseende. Med betydligt större svårigheter
hade uppdagandet av läkemedel ur växt- och djurriket
att kämpa. Utan någon annan ledning än den rena
tillfälligheten prövade man alla slags möjliga och
omöjliga ämnen. Det är uppenbart att härvid talrika
människoliv måste hava, gått till spillo, på samma gång en
mängd i högsta grad nyttiga läkemedel uppdagades. I
själva verket är vår läkemedelslära i väsentlig grad
uppbyggd just på denna grundval.
Men kritiken var då ännu vida mindre vaken än i
våra dagar, och bland läkemedlen upptogos produkter,
soim voro alldeles overksamma eller endast hade
inbillningen att tacka för sin användning. Till droger av
sistnämnda slag hörde tarmuttömningar av både
högre och lägre djur, urin, menstrualblod och annat
dylikt. Och det räckte ännu årtusenden, innan detta
lortapotek helt och hållet försvann ur läkarböckerna.
Sålunda var ännu på 1500-talet köttet av egyptiska
mumier ett mycket allmänt använt medikament, som
till och med förfalskades. I ärkebiskop Olaus Mar-
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
