- Project Runeberg -  Medicinens utveckling till en naturvetenskap / Förra delen /
54

(1924) [MARC] Author: Robert Tigerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Medicinens utveckling till och med Galenus - 3. Hippokratikerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

saften av vildgurkan (Momordica). Mycket vanliga
voro lavemang av soda, honung, sött vin och olja.

Såsom urindrivande medel användes kantarider
(Meloé cichorei), lök och selleri.

Med undantag av Mandragora samt stammen och
fröna av vallmon nämnas inga bedövningsmedel i de
koiska skrifterna.

Åderlåtning och koppning synas icke hava spelat
samma roll hos hippokratikerna som senare. Djock
användes bloduttömningar t. ex. vid lunginflammation.
Mängden avtappat blod rättade sig efter den sjukes
ålder och kroppsbeskaffenhet samt det utströmmande
blodets färg.

Såsom exempel på hippokratikernas sjukhistorier
må följande här anföras.

"Erasinos, som bodde vid Bootes klyfta, fick efter
aftonmåltiden ett häftigt feberanfall med efterföljande orolig natt.
Första dagen förflöt i lugn, men natten blev svår. Andra
dagen allmän förvärring, delirier under natten. Tredje dagen
svår; titt och ofta påkomna hallucinationer. Fjärde dagen
allra svårast; under natten ingen sömn, drömsyner och prat;
det blev allt värre och värre med honom, så att man kunde
befara det värsta; han var rädd och kände sig illa däran.
Femte dagen på morgonen hade han lugnat sig och var
fullständigt redig, men långt innan middagstiden fick han ett
våldsamt anfall; han kunde ej styra sig, extremiteterna blevo
kalla, blåaktiga; urinen avgick ej mer och vid solnedgången
avled han. Hos denna patient åtföljdes febern hela tiden av
svettning; hypokondriet å ömse sidor uppdrivet, spänt och
ömt; urinen var mörk med rundaktiga skyar och utan
bottensats; avföringarna bestodo av fasta exkrement. Törst
förefanns hela tiden, fast lindrig. Vid dödens annalkande fick
han häftiga konvulsioner med svettutbrott."

Hippokratikernas praktiska kunnande framträdde
tydligast i deras kirurgiska skrifter.

Detta är lätt att förstå. När läkekonsten en gång
nått den ståndpunkt, som utmärker den hippokratiska.
medicinen, var det ju tämligen naturligt att den fram-

54

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:40:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mednatur/1/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free