Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Medicinens utveckling till och med Galenus - 4. Den Alexandrinska medicinen. — Empirikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan artärer och vener finnas förbindelserör, som
no rimalt äro tillslutna. Men då en artär avskäres, rusar
den där befintliga luften ut och i artären uppstår ett
tomrum. Emellertid hyser naturen en utpräglad avsky
för tomrum (horror vacui); för att fylla det genom
luftens utträde uppkomna tomrummet i artären öppnas
nyssnämnda förbindelserör ooh genom dem strömmar
blod från venerna till artären, som därför blöder.
Man har betecknat denna tydning av företeelsen
såsom bevis på Erasistratus’ skarpsinne. För min del
ser jag däri intet annat än ett uttryck för det
sakförhållande att man strängt taget kan bevisa allt vad man
vill, om man icke behöver känna sig bunden av några
fakta.
I Alexandria, som år 333 f. Kr. grundlades av
Alexander den store, uppstod under Ptolemeernas
hägn ett rikt liv inom alla vetenskaper, icke minst
inom medicinen. Bland den sistnämndas representanter
äro framför andra de samtida Herophilus och
Erasistratus anmärkningsvärda.
Herophilus från Chalcedon (omkring år 300 f.
Kr.) var den förste, som systematiskt genomarbetade
människans anatomi. Därvid gjorde han en mängd
upptäckter, som sedan i och med förstöringen av hans
skrifter glömdes och tilldelades andra, en senare tids
författare. Sålunda beskrev han hjärnans hinnor,
hjärnkamrarna, de stora blodledarna i hjärnan;
lämnade den första någorlunda riktiga beskrivningen av
ögat, åtskilde nerver från senorna ooh uppvisade
deras sammanhang med hjärnan och ryggmärgen.
Därjämte betonade han nervernas uppgift såsom verktyg
för viljan och känseln. Ytterligare skildrade han
omsorgsfullt artärer och vener samt omnämnde också
mjölksaftkärlen, "som uppspringa från tarmen och
intränga i vissa körtelartade bildningar". Han gav
tunntarmens första avdelning dess ännu gällande namn
(tolvtumstarmen) och beskrev munspottkörtlarna,
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
