- Project Runeberg -  Medicinens utveckling till en naturvetenskap / Förra delen /
62

(1924) [MARC] Author: Robert Tigerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Medicinens utveckling till och med Galenus - 4. Den Alexandrinska medicinen. — Empirikerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

levern, bukspottkörteln ävensom de manliga och
kvinnliga könsdelama.

Av mindre betydelse voro Herophilus’ fysiologiska
åskådningar. Livet berodde på fyra krafter, en
närande, en uppvärmande, en kännande och en tänkande,
vilkas angreppspunkter utgjordes av levern och
matsmältningsorganen, hjärtat, nerverna och hjärnan.

Ur luften drogo artärerna till sig pneuma icke
allenast genom hjärtat och lungorna, utan ock genom hela
kroppsytan.

Pulsen sammanhängde med hjärtats
sammandragningar sålunda, att artärernas utvidgning berodde på
hjärtat, medan deras förträngning utgjorde den aktiva
fasen av deras verksamhet. I likhet med Praxagoras
såg Herophilus i undersökningen av pulsen ett viktigt
hjälpmedel för bedömandet av den sj’ukes tillstånd och
utbildade en mycket subtil lära om pulsens
beskaffenhet vid olika sjukdomar. Särskilt bör omnämnas att
han, för ätt- kunna bestämma antalet pulsslag på
tidsenheten, konstruerade ett slags vatteniur och därmed
för första gången utförde en verklig tidsbestämning
av en fysiologisk process.

För övrigt fäste Herophilus vid det praktiska
utövandet av läkekonsten framför allt vikt vid de
omedelbart iakttagbara symtomen och höll icke synnerligen
mycket på teoretiska spekulationer. I stor utsträckning’
begagnade han de talrika läkemedel, som på grund av
handeln på Indien i så rikligt urval stodo till de
alexandrinska läkarnas förfogande, och hyste ett nästan
obegränsat förtroende till dem och plägade därför kalla
dem "gudahänder", ja, han gick ända till påståendet,
att blotta trampandet på en ört med läkande
egenskaper vore till nytta.

Därjämte var. Herophilus en framstående utövare
av den operativa delen av medicinen, och man kan
därför om honom med allt skäl säga, att han
behärskade Iden dåtida medicinen i hela dess omfång.

62

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:40:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mednatur/1/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free