- Project Runeberg -  Medicinens utveckling till en naturvetenskap / Förra delen /
69

(1924) [MARC] Author: Robert Tigerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Medicinens utveckling till och med Galenus - 5. Medicinen i Rom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på samma gång han själv behandlade både invärtes
och kirurgiska sjukdomar. Hans förnämsta, nästan
enda läkemedel var kål.

Den förste kände grekiske läkare, som invandrade
till Rom, var Archagatus (omkring 220 f. Kr.). Han
gjorde sig känd för sin skicklighet att behandla
sår och sårskador och fick därför hedersnamnet
Vulnerarius (sårläkaren). Framgången gjorde honom
fräck, och han företog sig att utföra allahanda svårare
kirurgiska ingrepp, varför han av folkhumorn
omdöptes till Carnifex (skarprättaren).

Först med Asklepiades från Prusa (född år 124
f. Kr.), som omkring år 90 började utöva medicinsk
praxis i Rom, fick den grekiska medicinen därstädes
fast fot och fullt erkännande, något som bl. a. tog sig
uttryck i en av Cæsar år 46 f. Kr. utfärdad
förordning, att romersk medborgarrätt tillkom varje fri
utlänning, som i Rom utövade läkaryrket.

Asklepiades var en smidig man, som förstod att
taga sin publik och icke försummade att bringa sina
förtjänster till allmän kännedom. Också åtnjöt han ett
mycket stort anseende. Han dog i följd av en
olyckshändelse och gav därmed på sätt och vis en
illustration till sitt yttrande, att han icke ville anses såsom
en läkare, om han någonsin skulle angripas av en
sjukdom.

Enligt Asklepiades var kroppen uppbyggd av
smådelar av olika form och storlek; dessa bildade
oräkneliga, med känslighet utrustade rum, "porer", i vilka
andra smådelar oupphörligt rörde sig i och med
vätskonias strömning. De finaste, klotrunda, glatta
smådelarna utgjorde själens underlag och motsvarade
pneuma.

Hälsan berodde på regelrätt förhållande mëllan
smådelarnas och porernas storlek. Hindrades smådelarnas
rörelser genom någon på ett eller annat sätt
uppkommen förträngning av porerna, uppstod sjukdom,

69

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:40:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mednatur/1/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free