Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Medicinens utveckling till och med Galenus - 5. Medicinen i Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bern uppfattade han icke utan orsak såsom ett uttryck
för kroppens strävan att motverka själva sjukdomen
och ansåg det därför vara önskvärt att med konst
kunna framkalla en sådan. I detta syfte använda vissa
afrikanska sitamimar bockurin.
Såsom militärläkare hade Dioskurides rikt tillfälle
att i olika länder förvärva sig botanisk-farmakologiska
insikter ooh tillgodogjorde dessa i ett verk, som med
avseende på fullständighet, kritik och en omsorgsfull
beskrivning långa tider var oöverträffat och under
mer än ett årtusende bland alla arbeten åt detta håll
obestritt intog främsta platsen.
Något senare än de nu nämnda, d. ä. under förra
hälften av 2: a århundradet e. Kr., verkade Antyllus,
vilken måhända betecknar höjdpunkten av den antika
kirurgien. Han utvecklade indikationerna för operativa
ingrepp, förbättrade äldre operationsmetoder och
införde nya. Särskilt prisas han för plastiska operationer,
avsedda att ersätta förlust av ögonlock, näsa, öron
o. s. v. Vid aneurysm avband han säcken i dess bägge
ändar, varefter han spjälkade och tömde den; han
varnade för exstirpation av säcken, emedan trådarna då
lätt kunna glida av. Starr behandlade han med
extraktion, ett tillvägagående som dock endast lyckades vid
en tunn starr, men ej vid en tjock, emedan glaskroppen
då flöt ut. Dessutom kunde en mjuk eller halvmjuk
starr sugas ut genom ett i ögat infört rör.
Något tidigare än de författare, som senast omtalats,
levde i Rom en förmögen patricier, Aulus Cornelius
Cblsus (född år 25—30 f., död 45—50 e. Kr.), som,
utan att själv vara läkare, dock med stort intresse
omfattade läkarkonsten ooh i ett digert arbete
sammanställde sin tids vetande inom densamma. Denna skrift,
som antagligen författades mellan åren 25—35 e. Kr.,
utgör den enda ännu i behåll varande avdelningen av
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
