Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Medicinens utveckling till och med Galenus - 6. Galenus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ena av dessa omständigheter låg hos Galenus
själv och hans sätt att framställa sina läror.
Aristoteles (384—322 f. Kr.), som inom
området för sin forskning indrog hela naturen och
genom sina arbeten inom zoologien blev en av biologiens
grundläggare, hävdade med stor bestämdhet läran om
ändamålsenligheten i naturen och således också i alla
delar av människokroppen. Härvid’ utgick han från
allmänna satser, som i grund och botten icke voro annat
än hans egna förutfattade meningar, och härledde
sedan ur det allmänna det speciella.
Till denna uppfattning om ändamålsenligheten i
naturen anslöt sig Galenus fullständigt och företog
sig att under beaktande av Aristoteles’ logik
sammanfoga tidens medicinska vetande till ett enda stort
helt, vari de hippokratiska skrifterna utgjorde
ränningen och det logiska förfarandet i Aristoteles’
Organon inslaget.
Härigenom blev han i stånd att på varje fråga lämna
ett svar och åt varje gåta giva en lösning. Med ett
ord, Galenus hade lyckats utbilda ett system, i vilket
inga luckor mera förefunnos och som uppträdde med
anspråk att hava bragt den medicinska vetenskapen
till fulländning.
Den andra omständigheten berodde väsentligen på
den allmänna tankeriktningen hos medeltidens
människor.
De folk, som efter det västromerska rikets fall togo
arvet, erhöllo sin andliga uppfostran så gott som
uteslutande genom den kristna kyrkan, vilken redan
därförinnan fastställt sina huvudsakliga lärosatser och
givit dem. deras ännu i dag gällande avfattning.
Man’ hyste icke det ringaste tvivel om dessa
lärosatsers absoluta giltighet, och även de skarpsinnigaste
andar läto sig bindas av kyrkans dogmer. Sålunda
tillägnade man sig en världsåskådning, i vilken intet
osäkert förefanns.
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
