- Project Runeberg -  Medicinens utveckling till en naturvetenskap / Förra delen /
94

(1924) [MARC] Author: Robert Tigerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Medicinens utveckling till och med Galenus - 6. Galenus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uppdagat, vore det enda tänkbara eller möjliga, och
man har därjämte så småningom också lärt sig, att
överhuvud vid behandlingen av dylika spörsmål
iakttaga en mycket stor försiktighet.

Ju längre vetenskapen framskridit, desto mera har
den lärt oss inse den djupa sanningen av Bacons
ord: Naturen är klokare än vi.

I den osmakliga bevisföring, som Galenus lämnar
för nödvändigheten och allenamöjligheten av varje av
honom beaktad anordning, förekomma också
omständigheter, som äro ägnade att åt det hela giva en viss
komisk anstrykning, såsom då han faller i hänryckning
över den ändamålsenliga beskaffenheten hos organ,
vilkas byggnad i verkligheten var helt annan, än vad
han tänkte sig.

Sålunda äro, enligt Galenus, handens muskler och
senor hos människan i avseende å antal, byggnad,
styrka och inbördes förhållande så beskaffade, att de
möjliggöra allà de förrättningar, som äro anförtrodda
åt handen, ooh skaparen skulle icke hava kunnat tänka
sig ett mera fulländat verktyg: intet saknas där och
intet överflödigt finnes där. Emellertid hänför sig
Galenus’ beskrivning av handens byggnad till apan och
icke till människan.

Likaledes betjänar sig Galenus av apans fot för att
åskådliggöra fotens ändamålsenlighet hos människan.

Vid tal om hjärnan betonar Galenus naturens
visdom, som skapat tvenne hinnor till skydd av hjärnan.
Ty då hjärnan och huvudskallen utgöra tvenne
varandra konträrt motsatta substanser, har naturen mellan
dem ställt tvenne hinnor, som bilda ett mellanting
mellan iskallens hårdhet och hjärnans mjukhet. För
Galenus var den tredje hjärnbinnan,
spindelvävshinnan, obekant.

Då sinnesriktningen hos Europas folk under
medeltiden mera kännetecknades av begäret att mottaga det

94

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:40:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mednatur/1/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free