Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Den byzantinska medicinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUNDE KAPITLET.
Den byzantinska medicinen.
Kirurgien och läkarna. — Aretaios. — Medicinsk
skrift-stallarverksamhet.
Under de århundraden, som närmast följde efter
Galenus, gick medicinen icke blott icke framåt, utan
inom densamma visade sig, särskilt inom västromerska
riket, tecknen av ett fortskridande förfall. Här
uppträdde så småningom dels en mycket grov empiri, dels
den mest absurda vantro och vidskepelse.
De medicinska sekterna stodo fientliga mot varandra
och den nybörjande läkaren ägde att blint ansluta sig
till någon av dem, så framt han icke föredrog att utan
vidare omfatta en ren empiri av krassaste beskaffenhet.
Sambandet mellan medicinens olika delar blev allt
lösare; de egentliga "läkarna" började alltmera ledsna
vid den kirurgiska behandlingen av sina patienter och
läto i stället slavarna övertaga densamma samt
ned-läto sig endast vid invärtes sjukdomar att föreskriva
läkemedlen och anordna dieten, ja, redan Galenus
hade, trots sin utbildning såsom gladiatorläkare, sett
sig tvungen att avstå från kirurgisk praktik, för att
icke förlora sitt anseende.
Men specialiseringen gick vida längre. Ingen, säger
Philostratus, kunde behärska hela medicinen. Den
ene förstår sig på sårskador, den andre på feber, en
tredje på ögonlidanden, en fjärde på lungsot. Vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
