Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Den västeuropeiska medicinen under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fakulteten som mot barberarskrået: År 1713
ombildades kollegiet till Académie de c h i r u r g i e.
Till den framgång, som College de Saint Come rönte,
bidrog i icke ringa grad den omständigheten, att under
det sista årtiondet av 1200-talet en framstående kirurg
från Milano, Lanfränchi, som år 1290 förvisats,
bosatte sig i Paris och där utövade en betydelsefull
verksamhet, vilken han stödde dels på egen erfarenhet, dels
på det han lärt sig av Wilhelm från Saliceto.
I sin stora kirurgi lämnar Lanfranchi bland annat
en framställning av de egenskaper, av vilka en kirurg
bör vara i besittning.
"Han skall hava väl formade händer med smala och långa
fingrar; en stark, icke darrande kropp; alla lemmar ägnade
att utföra själens goda avsikter. Han bör hava ett gott
förstånd och vara naturlig, ödmjuk och beslutsam, men icke
djärv. Han bör hava studerat naturvetenskaperna och vara
hemmastadd icke allenast i medicinen utan ock i alla delar
av filosofien; han bör vara inkommen i logiken, så att han
kan bedöma författarna; han bör tala ordentligt, vilket läres
av grammatiken; han bör förstå att med vägande skäl stödja
sina uttalanden, såsom dialektiken lär; också bör han lämpa
sina ord efter det därmed avsedda ändamålet, vilket retoriken
lär. Han bör känna etiken så att han motarbetar lasten och
själv är dygdig; han får ej vara frossare, eller
äktenskapsbrytare, eller avundsjuk, eller girig, men trogen.
I den sjukes hem må han icke tala om sådant, som ej hör
till behandlingen. Han får icke rikta djärva blickar åt den
sjukes kvinnliga omgivning och med denna icke tala om
annat än det som hänför sig till behandlingen; han skall icke
giva råd, där det icke begäres, och icke tvista med den sjuke
eller hans familj, utan vänligt tala med den sjuke,
försäkrande honom att han skall återfå hälsan. Och om han själv
icke alls tror därpå, skall han icke dröja med att för den
sjukes släktingar och vänner klargöra det verkliga
förhållandet. Han må icke föredraga ett svårt behandlingssätt och icke
inlåta sig på förtvivlade operationer. Efter förmåga bör han
bispringa de fattiga och icke draga sig för att av de rika
fordra god betalning. Han bör icke prisa sig själv och icke
klandra andra, visa aktning för alla läkare och klerker samt
såvitt möjligt icke tilldraga sig andra kirurgers ovilja.
Även måste han lära sig fysik, så att han vid alla sina
åtgärder vet, att hans förfarande överensstämmer med fysi-
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
