Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Den västeuropeiska medicinen under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa strävanden i avseende å renlighet avhöllo dock
icke alltid kirurgerna från att på det mest påfallande
sätt bryta mot snygghetens allra enklaste fordringar.
Sålunda lade man vid buksår, där tarmen fallit fram
och avkylts, på den blottade tarmslyngan en nyss
dödad katt eller duva, för att uppvärma tarmen,
varefter den återinfördes i bukhålan.
Blödningar stillades genom köld,
sammandragande medel, tamponad, högläge av den blödande
kroppsdelen, glödjärn på det blödande kärlet; vidare
genom fullständig avskärning av det blödande kärlet,
så att dess stumpar drogo sig in i omgivande vävnader
och blödningen genom dessas tiyck upphörde;
hopklämning av organet ovanför det blödande stället,
underbindning. Dock var tekniken vid denna
sistnämnda metod ännu långtifrån tillfredsställande.
Bland större operationer, som omtalas av de
medeltida läkarna, märkas trepanation, luftrörssnitt,
operation för struma, borttagande av bröstkräfta,
operationer för skador å tarmen, brockoperationer, stensnitt,
amputationer av lemmarna.
Beträffande trepanationen, som ju sedan
århundraden, ja årtusenden omfattats med synnerligt
intresse, rådde väsentliga meningsolikheter hos olika
skolor. Grekerna, araberna, salernitanerna ävensom de
i Bologna utbildade läkarna ansågo sig böra utföra
denna operation vid varje skada å huvudskallen, för att
därigenom förskaffa de i skallens håla utgjutna
vätskorna fritt utträde. Däremot höll man i Padova
ävensom i Frankrike och England före, att trepanation
borde företagas endast vid stora brott å huvudskallen,
där det gällde att avlägsna en verkligen
förhandenvarande utgjutning. På grund av denna mening
väntade man 4 till 5 dagar, innan man företog något
ingrepp; under tiden behandlades såret med renande
salvor och plåster.
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
