Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Den västeuropeiska medicinen under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hatib (1313—1374), sökte man skydda sig genom
rökningar, avskiljande av de smittade samt karantän,
vilken sistnämnda först korrn till användning i italienska
städer och hamnar.
Den personliga hälsovården synes i vissa avseenden
hava stått rätt högt: bad begagnades i stor
utsträckning, badstugor förekommo här och var o. s. v.
Rätt märkligt är ett yttrande, som ofta upprepats,
att ett rus i månaden är hälsosamt, alldenstund den
därpå följande djupa sömnen och svettutbrottet befriar
hjärnan från förbrukade livsandar.
Svagheterna i den skolastiska medicinen och i
skolastiken tilldrogo sig redan under 1200-talet kritiskt
tänkande personers uppmärksamhet. I England
förklarade franciskanermunkqn Roger Baco (1214—1294)
att all auktoritetstro var av ondo och betonade att
orsaken till vetenskapernas förfall, som han tydligt insåg,
var att söka i den stora aktningen för svaga
auktoriteter, i ingrodda fördomar, i den okunniga massans
uppfattning och i människoförståndets fåfänga. Han
uppmanade forskningen kraftigt att återgå till
naturen och att på ett verkligt naturstudium återuppbygga
vetenskapen.
Baco var ju icke läkare och hans maningsrop
utövade knappast något omedelbart inflytande på
medicinens utveckling.
Detsamma gäller nog också om den kritik av den
gängse medicinen, som utövades av Francesco
Pe-trarca, den store skalden och humanisten (1304—
1374). Framhållande att gemenskapen mellan den
grekiska medicinen och den dåvarande inskränkte sig
allenast till terminologien, karakteriserade han denna
såsom latinsk död med grekisk svepning och betecknade
arabismen såsom en skamfläck, genom vilken
medicinen berövats sin forna berömmelse. I närmaste
samband med arabismen stode astrologiens, alkemiens och
10. — Tigerstedt, Medicinens utveckling. I.
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
