Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Den västeuropeiska medicinen under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
magiens samt urinbeskådningens villfarelser, vilka alla
tillhörde charlataneriets eller vidskepelsens område.
Dietetiken, vars föreskrifter överdrivet, ja tyranniskt
tillämpas på de sjuka, men långtifrån följas av
läkarna själva, lider av inre motsägelser och saknar
tillförlitliga förutsättningar; terapien är visserligen
omgiven med strålglansen av en vetenskap, men i själva
verket endast en vävnad av kritiklös lättrohet och
medvetet bedrägeri; i praktiken, som nästan fullständigt
är prisgiven åt tillfälligheter, anse läkarna varje
framgång såsom sin förtjänst, under det att de tillskriva
sina olyckliga resultat alla möjliga omständigheter,
utom den enda rätta, nämligen deras egen okunnighet.
Petrarca uppfattade alltså de flesta invärtes läkare
såsom huvudsakligen inriktade på att bedraga den
lidande mänskligheten; däremot lät han kirurgerna finna
nåd för sina ögon.
Åren gingo; en ny tid randades så småningom och
även medicinen skulle därav röna inflytande. Icke så,
som om de från förra hälften av 1300-talet allt större
möjligheterna att direkt från grekiskan, och icke på
omvägen genom arabiskan, erhålla tolkningar av de
klassiska medicinska författarna härvid skulle hava
varit av någon större betydelse, ty redan tidigare voro
framför allt de hippokratiska skrifterna tillgängliga
på latin, och man kunde ju säga, att bristerna i de
tidigare översättningarna, ja till och med det där
ingående arabiska inslaget dock icke voro så betydande
att de för den, som hade ögon att se och vilja att
förstå, undanskymde det stora och väsentliga i den
antika läkekonstens skriftliga minnesmärken. Nej,
frågan var av väsentligt annan innebörd, den gällde
att befria medicinen från denna auktoritetstro, som
förlamade varje initiativ av större bärvidd, som
förhindrade varje verkligt framsteg och vållade att inom
medicinen någon egentlig vetenskaplighet varken fanns
i teori eller praxis.
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
