Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Den västeuropeiska medicinen under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till denna befrielse bidrog i mycket väsentlig grad
upptäckten av boktryckerikonsten. Dessförinnan voro
böckerna mycket dyrbara och svårtillgängliga. Ägde
någon en bok, var denna för honom ett rättesnöre, som
han icke var i tillfälle att jämföra med uttalanden från
annat håll. Ett privatbibliotek, innehållande 20—30
manuskript, var synnerligen betydande: medicinska
fakulteten i Paris ägde år 1395 blott 9 arbeten; år 1465
hade antalet ökats till 12.
Dessa förhållanden förändrades med ens genom
boktryckeriet, och man skyndade sig att i tryck utgiva
både de stora och de små författarnas skrifter. Intill
utgången av 1400-talet hade omkring 800 medicinska
skrifter utkommit i bokhandeln, bland dem arbeten av
Hippokrates, Galenus, Dioskurides, Paulus,
Cel-sus och Avicenna.
Det är uppenbart, att denna rika, jämförelsevis lätt
tillgängliga litteratur måste vidga synkretsen och i sin
mån mäktigt bidraga till utvecklingen av den nya anda,
som skänkte de europeiska folken vad de under
medeltiden saknat: förtroende till den egna tanken och mod
att rycka sig lös från tron på auktoriteter.
På de mest olikartade områden av mänsklig odling
gjorde sig denna nya anda gällande genom framsteg,
tack vare vilka detta tidsskede bildar måhända den
förnämsta genombrottsperioden under mänsklighetens
tillvaro. Mänskligheten hade nu avslutat sin skolgång
under den obestridda dogmatiska trons ledning och
var mogen för självständigt tänkande.
Luther bröt de bojor, med vilka den romerska
kyrkan höll själarna bundna. Kopernikus ådagalade det
ptolemeiska världssystemets oriktighet och inledde
därigenom den moderna naturforskning, vars grundvalar
vidare lades av Kepler och Galilei.
Inom medicinen riktade Paracelsus ett lidelsefullt
angrepp mot Galenus, som, huru man än värdesätter
den djärve nydanaren, i alla händelser innebar ett be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
