Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medicinens genombrott under nya tiden - 12. Fysiologien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid, med fraser. Venernas klaffar skulle nämligen
vara skapade för att i viss mån hindra blodmassan från
att samlas i fötterna, händerna och fingrarna!
Först något mer än 50 år efter venklaffarnas
upptäckt såg en liten bok om 72 sidor dagen (1628), i
vilken reda och klarhet bragtes på detta område, där
dittills fullständig osäkerhet varit rådande.
Författaren till denna lilla bok var William
Harvey (1578—1657), professor i London, vilken
bland sina lärare också kunde räkna venklaffarnas
upptäckare. Efter att i Padova hava förvärvat den
medicinska doktorsgraden, slog han sig ner i London såsom
praktisk läkare och blev slutligen livmedikus hos
konung Jakob I och hos hans efterträdare konung
Carl I.
År 1615 fick Harvey i uppdrag att vid en medicinsk
skola i London undervisa i anatomi och fysiologi.
Redan under sin första föreläsningskurs framlade han
sin nya lära om blodets rörelse, men gjorde sig ingen
brådska med att bringa densamma till en större
allmänhets kännedom.
Vesalius och hans efterföljare hade visserligen
mom sitt särskilda område frigjort medicinen från
den all utveckling hämmande tron på auktoriteter, men
inom övriga delar av läkekonsten var övertygelsen om
Galenus’ ofelbarhet alltjämt rådande. Det var
nödvändigt att det självständiga tänkandet och den
kritiska prövningen skulle fullt och obetingat göra sig
gällande också inom ett? fält, där den omedelbara
iakttagelsen icke, såsom, inom anatomien, kunde fälla
utslaget, utan en mera invecklad och svårlöst uppgift
förelåg.
I Detta stordåd utförde Harvey. Uppvisandet av att
Galëntjs i frågan om blodets rörelse i kroppen, denna
kärnpunkt i hans fysiologi, fullständigt» tagit miste,
måste hos den läkare, som åtminstone något vågade
tänka på egen hand, borttaga den sista återstoden av
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
