- Project Runeberg -  Medicinens utveckling till en naturvetenskap / Senare delen /
43

(1924) [MARC] Author: Robert Tigerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medicinens genombrott under nya tiden - 13. Kirurgien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

först angripes, och det även om man vore tvungen
att därvid ådraga patienten en ny sjukdom. Sålunda
utvidgar man såret, då man ur detsamma skall draga
en bösskula; man skär ett hål i blåshalsen för att
uttaga en sten ur blåsan och åstadkommer därvid ett
sår, som understundom övergår till en obotlig fistel.
Om en nerv är skadad och den sjuke till följd därav
angripes av kramp, kunna vi häva .detta genom att
skära av hela nerven, om vi än på samma gång till
en viss grad beröva lemmen dess rörelseförmåga.

Då det vid komplicerade sjukdomar icke finnes något,
som skulle nödga oss att dröja med behandlingen av
det huvudsakliga lidandet, börjar man med detta. Hava
vi att behandla en sårnad på underbenet, som angripit
själva bensubstansen och är komplicerad med
åderbrock samt omgiven av en kall abscess, måste vi börja
med de medel, som invärtesläkaren förordnar, för att
stärka patienten; sedan öppnas abscessen och omgives
av blodiglar, som skola suga ut den omgivande sjukligt
förändrade materien; därpå anlägges brännjärn för
att häva de sjukliga förändringarna i benet, varvid
man skall söka göra sårnaden avlång eller
triangel-formig. Slutligen skäres åderbrocket bort och sårnaden
behandlas enligt konstens regler, tills den läkts.

Bland Parés direkta inlägg i kirurgiens utveckling
äro hans behandling av skottsår och hans metod för
amputationer de betydelsefullaste.

Giovanni Vigo (1460—1520), läkare i Rom, hade
i sitt arbete om skottsår lärt att de flesta sådana voro
giftiga och därför borde behandlas med brännjärn
eller kokande olja. Detta tillvägagående tillämpades
överallt och ansågs vara det enda, som överhuvud
kunde komma i fråga.

Under fälttåget i Italien 1536 fann Paré rikligt
tillfälle att tillämpa Vigos föreskrifter. Medlet
förefaller honom visserligen att vara alldeles för smärt-

43

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:41:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mednatur/2/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free