Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medicinens genombrott under nya tiden - 13. Kirurgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Operationen ansågs emellertid till en början så farlig
att t. ex. Fabrizio från Aquapendente (se sid. 18)
vid inklämda broek inskränkte sig till att söka lösa
inklämningen genom att placera patienten med
överkroppen nedåt och skaka hans fötter.
Redan innan Harvey lärt känna det sätt, varpå
blodets rörelse i kroppen verkligen försiggår, hade
man kommit på tanken att genom insprutning av blod
från ett djur eller en människa ersätta blodet vid
förefallande blodbrist. Tanken härpå kan återföras till
Mag5stus Pegel, professor i Rostock, som i en år
1604 utgiven skrift uttalar sig om en konst att
förvandla gubbar till ynglingar och i en senare
avhandling talar om att hos människan överföra blod från
artär till artär, synbarligen utan att dock ens hava
försökt att sätta denna tanke i verkställighet.
Först efter det Ha|rveys bok om blodomloppet sett
dagen, utförde Jean Denis, professor i Paris, år 1667
den första blodtransfusionen på människan, efter det
man flera år tidigare i England anställt motsvarande
försök på djur. Denis’ operation gällde en sexton års
flicka, som till följd av upprepade åderlåtningar bragts
till ett tillstånd av ytterlig blodfattigdom. Försöket,
som skedde med djurblod, kröntes med fullständig
framgång. Vid fortsatt användning av metoden erhöll
man dock, jämte ett antal goda resultat, också
åtskilliga föga tillfredsställande, på grund varav
transfu-sionen så småningom rönte allt större motstånd, tills
den slutligen alldeles övergavs, för att först efter en
tidrymd av 150 år återupptagas.
Om än kirurgien genom här omtalade och andra
vinningar tagit stora steg framåt, hade den dock ännu
icke nått full jämställighet med medicinen, utan
betraktades på många håll såsom denna väsentligt
underlägsen. Ännu i början av 1700-talet ansåg Friedrich
Hoffmann (se sid. 73) det vara under läkarens vär-
4. — Tigerstedt, Medicinens utveckling. ii.
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
