- Project Runeberg -  Medicinens utveckling till en naturvetenskap / Senare delen /
58

(1924) [MARC] Author: Robert Tigerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medicinens genombrott under nya tiden - 14. Invärtes medicinen till och med Sydenham

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de därav träffade föremålen. Han tror på helgonens
mirakler och förklarar dem såsom verkningar av en
magnetisk kraft. Ej heller förnekar han att denna
kraft, magasinerad i den helige Huberts stola, förmår
förebygga och ibota hundgalenskap, då stolan lägges
på den sjuke.

Till van Helmonts farmakopé hörde dessutom
åtskilliga högst kuriösa saker: lungsäcksinflammation
botades med pulver av hjort- eller tjurpenis eller med
bockblod, uttaget genom kastration sålunda att djuret
upphängts vid hornen och bakbenen fästs vid dessa.

Att märka är, att alla läkemedel närmast verka på
Archeus.

van Helmont bildade ingen skola, utan står
isolerad, väsentligen såsom en efterföljare till Para-

celsus.

Av vida större betydelse var van Helmonts något
yngre holländska samtida Franz de le Boë Sylvius
(1614—1672). Han kallades 1658 till professor i
praktisk medicin i Leyden och verkade såsom sådan till
sin död. Såsom lärare vann han mycket stort anseende
och drog, tack vare sina grundliga kunskaper, sitt
outtröttliga intresse för vetenskapen, sin vältalighet och
sin människovänlighet till sig lärjungar från Europas
alla länder.

Till grundval för sin kliniska verksamhet förfogade
Sylvius över ingående anatomiska insikter — hans
namn är förevigat i anatomien genom den grop, som
på den konvexa ytan av stora hjärnan bildar gränsen
mellan pann- och hjässloberna å ena sidan och
tinningloben å den andra, ävensom genom den kanal, som
förenar tredje hjärnkammaren med den fjärde. Han var
därjämte en avgjord anhängare till Harveys lära om
blodomloppet och stod således också inom fysiologien
på höjden av sin tids vetenskap.

58

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:41:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mednatur/2/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free