Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medicinens genombrott under nya tiden - 14. Invärtes medicinen till och med Sydenham
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inverkan av ett "ferment" åstadkommer att ett ämne
i kroppen förvandlas till ett annat. Hit hör födans
förvandling under inverkan av munspotten och
bukspotten; vidare blodets förvandling, då där bildas
ämnen, som underhålla och uppbygga kroppen.
Genom dessa omsättningsprocesser uppstå slutligen
två slag av slutprodukter: alkaliska och sura. Hälsa
äger rum, då dessa hålla varandra i jämvikt. Uppträder
någondera i överskott eller å en orätt plats, inträder
sjukdom.
Sjukdomarna kunna således vara av tvenne
principiellt olika slag, nämligen i) sådana, i vilka den sura
skärpan, och 2) sådana, i vilka den alkaliska skärpan
är övervägande. I bägge fallen uppträda förändringar
av beskaffenheten hos blodet och kroppens övriga
vätskor ävensom rubbningar av hela
ämnesomsättningen i kroppen.
Febrar bero enligt Sylvius i allmänhet på en sur
skärpa; dock äro safterna vid elakartade febrar
alkaliskt förändrade.
Sylvius’ terapi avsåg att uppehålla den sjukes
krafter, undanröja de sjukliga processerna, lindra
symtomen och avhålla skadligheter. För detta ändamål
begagnades läkemedel, som ersatte möjligen
förekommande förluster, eller uttömma ämnen ur kroppen eller
förändra safternas fysikaliska och kemiska egenskaper.
Vid febersjukdomar sökte man utspäda blodet,
inskränka kroppsvätskornas jäsning, lösa det sega
slemmet, neutralisera syran och framkalla svettning. Vid
elakartade febrar förfor man tvärtom.
I detta sammanhang må såsom ett kuriosum omnämnas,
att den holländske läkaren Bontekoe (1678) vid febrar, vilka
enligt hans uppfattning berodde på förändringar i
bukspottkörteln, föreskrev att de sjuka dagligen skulle intaga 50
ända till 200 koppar te. Här förelåg tydligen också ett
kommerciellt intresse, ty just vid den tiden importerades av
holländska köpmän te i stora mängder från Ostindien.
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
