- Project Runeberg -  Medicinens utveckling till en naturvetenskap / Senare delen /
80

(1924) [MARC] Author: Robert Tigerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medicinens genombrott under nya tiden - 15. Invärtes medicinen efter Sydenham

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samt ökat motstånd i de små blodkärlen. Enligt
Hoffmann kan den ingalunda uppfattas såsom ett medel,
varav naturen begagnar sig till sitt skydd.

Ett diagnostiskt hjälpmedel må slutligen omnämnas.
Är en patient besatt av en ond ande, råkar han i kramp,
då man inför honom uttalar Guds namn, annars icke.

Hoffmanns terapi är ytterst enkel. Så snart man
fastställt i vilken riktning kroppens normala "rörelser"
och vävnadernas "spänning" äro förändrade, giver sig
endera av följande två behandlingsmetoder utan
vidare : vid hindrad rörelse och därigenom åstadkommen
ökad tonus gives krampstillande, lugnande, lösande och
utsöndrande medel; i motsatt fall föreskrivas medel,
som framkalla rörelse och öka spänningen. Den
viktigaste rollen vid dessa procedurer spela dieten,
mineralvatten och åderlåtningar (sällan) ävensom
Hoffmanns specifika mediciner, särskilt de bekanta
"Hoffmanns droppar" (i del eter på 3 delar sprit).

Överhuvud ansåg Hoffmann att läkaren väl kunde
komma tillrätta med 10—12 beprövade läkemedel och
rekommenderade i detta avseende, förutom sina egna
mixjturer, vin, eteriska oljor, kamfer, kryddor,
kinabark och järnpreparat.

Vid denna tidpunkt skönjas de första tydliga tecknen
till barnsj ukdo marnas avskilj ande såsom en
egen specialitet från invärtes medicinen. Banbrytaren
var här Nils Rosén von Rosenstein (1706—1773),
professor i Uppsala. Hans grundläggande
framställning av pediatriken utkom först under en följd av år
såsom bihang till den vanliga almanackan och utgavs
sedan i utvidgad form år 1763 såsom en självständig
skrift. Denna tilldrog sig mycket stort uppseende och
översattes till de flesta europeiska språk.

Han behandlar här främst frågan om uppfödandet
av spädbarn, framhållande att modern i främsta
rummet bör bjuda till att själv amma sitt barn och endast

80

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:41:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mednatur/2/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free