Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Fysiologien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antagande talrika livsprocesser varken för tillfället
eller ens framdeles kunde finna en tydning.
Härtill genmäler du Bois-Reymqnd, att detta helt
enkelt kunde bero därpå, att om än molekylerna hos
de levande varelserna äro begåvade med samma
egenskaper som utanför dem, de dock träda i nya relationer
till varandra samt ingå nya föreningar, och han spörjer
om det verkligen är något så underbart att dessa
åstadkomma något nytt.
Sin största triumf vann denna åskådning genom
uppställandet av principen om energiens
oförstörbarhet, och det kan väl ingalunda
betraktas såsom en tillfällighet, att bland de fyra män,
som oberoende av varandra uttalade denna grundsats,
två voro läkare, nämligen Julius Robert Mayer
(1814—1878) och Helmholtz. Skulle ifrågavarande
allmänna princip överhuvud hava något värde alls,
måste den ju vara giltig också inom den levande
naturen, ty annars skulle inom denna energi kunna
nyskapas eller förintas, såsom ju anhängarna av läran
om livskraften antogo att denna utan någon förlust
överfördes vid alstringen av nya individer och sålunda
kunde förökas i det oändliga, för att å andra sidan,
då döden inträffade, spårlöst förintas.
På grund av den organiska kemiens så småningom
alltmera betydande utveckling höjdes ungefär
samtidigt också från kemisternas sida röster mot läran om
livskraften.
Visserligen hade Jöns Jakob Berze|lius (1779—
1848), professor i Stockholm, som år 1806—1808
utgav den första handboken i djurkemi, anmärkt, att
den levande kroppen utgör en. kemisk verkstad, vars
produkter och deras närmaste avkomlingar förete en
märkvärdig förändring av den kemiska naturen hos
deras element. Mellan de organiska och de oorganiska
föreningarna förefanns alltså en genomgripande
olikhet, vilken också därigenom gav sig tillkänna, att, så-
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
