Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Invärtes medicinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom Bichat fick studiet av de invärtes
sjukdomarna en ny och kraftig impuls.
Såsom Jean Nicolas Corvisart (1755—1821),
professor i Paris, framhöll, gällde det nu att genom
sammanställning av de under livet iakttagna sjukliga
symtomen med de vid obduktionen uppvisade
förändringarna hos organen få en djupare kunskap om
sjukdomarnas säte och orsaker, i det att man genom
obduktion bekräftade och belyste resultaten av den kliniska
undersökningen.
Jean Nicolas Corvisart. Joseph Leopold Auenbrugger.
Möjligheterna att taga reda på de sjukliga
symtomen hos den levande människan hade i mycket
väsentlig grad ökats genom Joseph Leopold
Auenbrugger (i722—1809), sjukhusläkare i Wien, som i
en år 1761 utgiven broschyr på 95 sidor visade huru
man genom att på lämpligt sätt knacka på bröstväggen
(perkussion), tack vare det därvid uppträdande
ljudet, kan vinna kunskap om beskaffenheten av den
underliggande hålan, om den var luftfylld eller icke
samt vilken utsträckning lufttomheten i senare fallet
hade. Om än närmast utarbetad med hänsyn till or-
11. — Tigerstedt, Medicinens utveckling. II. 161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
