- Project Runeberg -  Med Örnen mot polen : Andrées polarexpedition år 1897 /
216

(1930) [MARC] Author: Salomon August Andrée With: Knut Frænkel, Nils Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fångade av isen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



10 km. Att försöka gå i land där, kunde ej komma i fråga, ty hela
ön tycktes vara ett enda isblock med glaciärbräm. Dock synes den
ej vara absolut otillgänglig vid östra och västra spetsarna.
Vi sågo en björn in under land och i vattnet såg jag ett par
flockar (om 4 st.) av de där ’tejstungarna’ "Vår ankomst till
New Iceland är märklig därför, att den anger en kolossal drift,
nämligen mer än en breddgrad sedan den 12 sept. Driva vi på
det viset några veckor till så kanske vi kunna rädda oss på
någon av öarna öster om Spetsbergen. Det är ängsligt, att vi ej
få mera vilt inom skjuthåll. Provianten måste snart och rikligt
kompletteras, om vi skola ha någon utsikt till att kunna hålla
oss en tid." Det enda de se omkring sig är ett par alkekungar,
ismåsar i halvtjogvis och en säl, vilken dock var mycket rädd.

[1]
väder måste vara obeskrivligt praktfull. Men det är nog sällan som
dylikt inträffar; denna dag var det vinterlikt väder med snöbyar. Vi
gingo upp mot ön och följde östra kusten mot norr. Där och var syntes
väldiga sprickor i isen, som läto förmoda ojämnheter i den
underliggande berggrunden.––––— Allestädes var isbräckan lika brant, på

någon landstigning var ej att tänka."



[1] efter nästan alldeles samma väg, i vilken de tre männen drevo. Nathorst
ger av ön, om vilken ingen då anade vad den dolde, följande
beskrivning, som helt överensstämmer med Andrées:

"På morgonen den 18 augusti syntes förut en egendomlig välvd
ljusning, som tycktes likna land, men vi hade så ofta blivit narrade, att vi
till en början ej visste vad vi skulle tro. På förmiddagen såg ljusningen
dock verkligen ut som land och blev då även fotograferad av Hamberg;
det var, trodde vi, Kjeldsens Hvita ö, vid vars bas syntes en isbräcka.
Det blev sedan åter mera disigt, och nu uppfattades isbräckan såsom
det verkliga landet, långt bort, medan den ljusa välvningen skulle vara
molnen över detsamma. Men då det mellan elva och tolv äntligen
klarnade upp något mera, visade det sig, att den första uppfattningen var
riktig, och underbar var den tavla som nu upprullades. Vi hade för oss
en bländvit ö, välvd i form av en sköld, helt och hållet bestående av
snöbetäckt glaciäris, som vid stranden slutade i tvärbranta isbräckor.
Icke en enda bergstopp höjde sig över istäcket, ön var bländande vit
från topp till fot, det var som skulle man sett en skymt av den
antarktiska kontinenten, ehuru i miniatyr. En dimbank låg hela tiden Över
ön, vars högsta parti förlorade sig i dimman, utan att någon bestämd
gräns kunde uppdragas mellan båda. -----------Vid ett par tillfällen
syntes solen skina genom öppningar i molnen på det vita täcket, och de
små bländvita fläckarna läto oss ana, att anblicken av hela ön i klart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Sep 28 23:39:25 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/medornen/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free