Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fångade av isen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blandad, men den kunde ej kokas. Stor sensation. Frænkel
konstruerade och experimenterade med tranlampor, men fick ej
mer värme än att han tyckte bäst att taga upp det obrända
fettet ur lampan och därav skära skivor, som han lade på
Schumachers bröd och bjöd .oss. Det dugde, ty det smakade
präktigt — fläsk och bröd smakade det just, och vi åto det
gärna. Omsider lyckades det mig få apparaten så pass i
ordning, att vi, om än med svårighet, kunde få soppan nödtorftigt
uppkokad. Den innehöll sälkött 400 gr., sälspäck 150 gr., Mellin’s
food 50 gr. och resten vatten. Efter uppkokningen åto vi den med
god smak. Sälköttet tycktes nästan smälta bort vid kokning och
blir redan efter få minuters kokning ytterst mört och delikat. Just
som vi slutat måltiden och den outtröttlige arkitekten
Strindberg återgått till byggandet, ropade han ’En björn’ Frænkel och
jag, som ännu sutto i kokapparatbekymmer, skyndade ut och
hade då nöjet se en präktig björn helt nära oss. Strindberg och
jag blevo väl litet ivriga ty vi sköto varsin bom, varemot
Frænkel med sitt skott gav björnen hans bane. Stor glädje. Vi hade
ökat våra matförråd fram till april — till vinterns slut och
därtill erhållit en präktig hud. Björnen är polarforskarens bäste
vän. Denne hade kommit till oss från ett avlägset isflak (2 à
300 m.) simmande över ett vatten så tillfruset, att vi, som
sedan rodde ut i det, måste slå oss väg genom isen med åror
och skyffel. När han sköts hade han just retirerat tillbaka till
sin ränna, men tyckte väl ej om att gå i igen och simma den
långa vägen, ty han vände sig mot Frænkel och tycktes vilja
gå anfallsvis tillväga. Vid skottet åkte han nu i vattnet
baklänges och gav genast upp sin anda. Vi drogo honom ’till land’
medelst en dragg och sedan fingo vi en snara om halsen och
bakfoten samt drogo med lätthet upp honom ur vattnet. Jublet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
