Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Isbjörns“ färd till Vitön av Knut Stubbendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Måhända var jag ovärdig. Men jag var icke mera ovärdig
än vilken annan människa, som av ena eller andra skälet kommit
till de dödas lägerplats för att återföra deras kvarlevor till den
nyfikna världen. Ingen människa kunde djupare än jag en
viss stund på Vitön ha känt sin litenhet och vidden av sitt
ansvar — vare sig hennes vilja att störa ödemarkstystnaden
förestavats av vetenskaplig eller journalistisk vetgirighet, vare
sig hon velat säkra utbytet av företaget åt en vetenskaplig
institution eller en tidningskoncern. I pliktuppfyllelsen av
handgripligt arbete på denna plats skulle vi ha varit lika ovärdiga alla.
På den steniga tundran med sandiga ränder av utsinade
smältbäckar från inlandsisen höjde sig en liten klippig ås 5—6
meter ovanför den övriga marken. Överst på klippan var ett
kummel, från vilket stack upp en stagad stång med en tvärslå.
Den lilla klippåsen löpte i öster och väster och var belägen
ungefär 200 m. ifrån strandkanten, bortåt 1 km. från
inlandsisens gräns och cirka 1 km. norr om det ställe där inlandsisens
jökelbrott stupade brant i havet.
Vi kommo dit norr ifrån. Framför klippan, till det ställe där
vi hade hejdat oss, låg en jämn yta av is omkring 30 steg lång
i klippans längdriktning och 10 steg bred i riktningen norr—
söder. Det var vittrad is med töfläckar, en isskorpa som
befann sig i smältning, så att dess yttersta tunna kanter på tundran
voro mjuka som gammal kramsnö. I isens yta skymtade föremål
och benrester.
Vid den ände av isskållan som låg inåt land stodo två
sönderfallna staplar av drivvedsstockar, den ena emot ett friliggande
klippblock, den andra mot själva klippåsen. Vid isskållans
motsatta ände var en bred bädd av vattensållade, runda stenar och
sand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
