Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andrées polarexpeditions efterlämnade dokument - Andrées stora dagbok för tiden 11 juli - 2 okt. 1897
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den smaka utmärkt. Vi försöka att komma åt en säl emedan
vi nu ej ha mer än ett enda mål björnkött kvar. Mina skor börja
bli så sönderskurna att jag fruktar det deras öde snart är
besegladt. Nu regnar det på tältet när vi kl. 3.30 på morgonen
d. 13de aug. gå till kojs. Jag förbereder tillverkning af en
oljerock. Ögonblicket efter det vi kojat hörde vi ånyo en hval
men kunde ej få syn på den.
d. 13 aug 5 e m. start. Sökte förgäfves få en säl. Isen skaplig.
I en ränna anträffades en liten fisk som var ganska orädd
och tycktes förvånad vid vår åsyn. Jag dödade honom med
skofveln. Den hade 7,5 c m. längd. Grågrön, mörkprickig
rygg. Rödviolett sida och hvit buk. Svart pupill omgifven af
ögonglob med 5,5 mm. diam. Tre ryggfenor, 1 stjertfena, 2
analfenor 1 par bukfenor under hufvet, [2] 1 par sido fenor
bakom hufvet. Just som vi passerat rännan ropade S—g "tre
Sid. 56 björnar". Nu blef det lif och spänd väntan. Varnade af vår
föregående motgång gingo vi nu försigtigt tillväga. Vi dolde
oss bakom en toross och väntade, men inga björnar kommo. Jag
utvalde då mig sjelf till lockbete och kröp fram på slätten sakta
hvisslande. Honan blef uppmärksam och kom fram och
vädrade men vände om igen och lade sig. Slutligen blef det mig
kallt att ligga orörlig i snön och då ropade jag till de andra att
vi skulle springa rätt på björnarne. Vi gjorde så. Honan kom
då emot mig [och] men möttes af ett bomskott. Emellertid
sprang jag på och sköt ånyo, emedan [ung] björnarne, som
flydde, stannade ett ögonblick. Honan blef då sårad på 80
stegs afstånd men sprang några steg då jag fällde henne på
fläcken på 94 steg. Mitt 4de skott fällde ena ungen. Då sprang
den tredje men [fälldes af 1] sårades af Fränkel och fälldes af
Strindberg, hvilka haft längre väg och därför ej hunnit fram
Väntan blef det gamla blod för lång. Prof No 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
