Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A - Affektion ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Affektion
21
Agenesi
tryck på): hastigt påkommen stark, vanligen
kortvarig, även kroppsliga funktioner
påverkande sinnesrörelse. Ste’niska eller
excite-rande a-er: vrede, raseri, hat, jubel m.fl.;
aste’niska eller deprimerande a-er: ångest,
skräck, skam, sorg mil. Jfr emotion.
Affekt-människor. Affektiv, (/. Affects’vjus, -a,
-um). A-va psykoser: p. med
lynnesförändringar förhärskande, huvudsakligen
maniko-depressiv sinnessjukdom. Jfr emotionell,
-abilitet: se emotivitet. -epilepsi’: genom
affekt utlösta epileptiforma kramper hos
psykopater. Syn. reaktiv e. -inkontinens:
oförmåga att behärska affekter.
Affektion, (/. Affe’ctjio, -io’nis av affi’cere,
göra intryck på): sjukligt tillstånd i ett organ,
t.ex. lungaffektion.
Affekt-kramper: kramptillstånd utlösta av
affekt. Respirato’riska a.: kvävningsliknande
krampanfall (hos mindre barn), gråtkramp
och skrattkramp (mera hos äldre), -labilitet:
hastigt kommande och gående eller med
varandra växlande affekter, -psykos: se
ma-nikodepressiv sinnessjukdom.
A’fferens (av 1. ad, till -f fe’rre, föra): t.ex.
vasa affere’ntia: tillförande kärl eller gångar.
Affere’nt.
Afficie’ra (av /. affi’cere, göra intryck på):
angripa, t.ex. afficierad lunga.
Affinitet (av /. affi’nis, gränsande till): den
kemiska (elektriska) dragningskraft, som
vissa atomer eller molekyler utöva på
varandra vid ingående av kemiska föreningar;
även om frändskap i andra bemärkelser.
Affi’x|us, -a, -um (/.): vidfästad, fastnaglad.
Afflu’x och Af fluxion, il. Afflu’x|us, -us,
Afflu’x|io, -io’nis av afflu’ere, tillströmma):
tillströmning, t.ex. av blod.
A|fibrinogenemi’: se fibrogenopeni.
A-(g.): a priv.-filoponi’, (/. -philopon|i’a, -i’ae
av g. phile’o, älska -f po’nos, kroppsarbete):
fruktan för eller motvilja mot arbete, -foni’,
(I. -phonji’a, -i’ae av g. phone’, ljud):
oförmåga att framkalla ljud, t.ex. vid svår
heshet. Jfr leptofoni. Afo’nisk: som hör till a.
-fonojgeli’, (/. -phono | gel |i’a, -i’ae av g.
ge’los, skratt): oförmåga att skratta högt
-frasi’, (/. -phrasji’a, -i’ae av phra’sis, sats):
på sjukliga föreställningar vilande stumhet
1. oförmåga att bilda riktiga (förnuftiga)
satser. Syn. alogi. Jfr afasi, dysfrasi, logagnosi.
Afrodis|i’ och Afrodisia’sm (/. Aphrodis|i’a,
-i’ae och Aphrodisia’sm|us, -i av Afrodi’te,
kärleksgudinnan): sjukligt stegrad könsdrift.
Afrodisi’akja, sing, -um, (/. Aphrodisi’ac|a,
sing, -um av g. aphrodisiako’s, hörande till
kärleken): medel att framkalla afrodisiasm.
— Afroditi’sm: förkrympta könsorgan med
svårt igenkännbara könskaraktärer.
Afro-di’t: person med dylika könsorgan.
A’fte, (/. A’phthse av g. a’phthai, torskutslag):
smärre blåsliknande beläggningar på
munslemhinnan, vanligt hos barn. A’,
epizoo’-ticæ eller pecori’nae: mul- och klövsjuka.
Syn. stomatitis epidemica. A’, tro’picae:
kronisk fettdiarrésjukdom i tropikerna med
egendomliga munaffektioner (epitel- och
slemhinnedefekter) ledande till höggradig
kakexi och ofta till döden. Syn. sprue. —
Aftoi’d, (/. Aplithoi’djes): som liknar afte.
Af tös, (l. Aphthous I us, -a, -um): som hör till
a. Stomati’tis aphtho’sa: aftös stomatit.
Aftenxi, (/. Aphthenxji’a, -i’ae av g.
a’phthen-ktos, stämlös): försämring av förmågan att
frambringa artikulerade ljud.
Aftoi’d: se afte.
A|ftongi’, (/. -phthong|i’a, -i’ae av g. a priv.
-f phtho’ngos, ton, ljud): av vid varje
talförsök inträdande kramper vållad svårighet
eller oförmåga att tala. Syn. reflexafasi.
Afto’s: se afte.
Ag (/. arge’ntum): kem. tecken för silver.
A- (g.): a priv. -galakti’, (/. -ga!act|i’a, -i’ae
av g. ga’la, mjölk); -galorre’, (/.
-galor-rhoe’|a, -ae av g. rhoi’a, flöde): utebliven
eller avbruten mjölkutsöndring hos nyförlöst
eller ammande, -ga’m, pl. -er (av g. ga’mos,
äktenskap): växt 1. djur med könlös
fortplantning. Aga’misk. Agame’ter: sporer,
-gamma I globulin I emi, (/. -æm|i’a, -i’ae av g.
bokstaven gamma -f- /. glo’bus, klot + g.
hai’ma, blod): fullständig avsaknad av
gammaglobulin i blodet; därav förlust av
antikroppsbildning o. benägenhet för ständigt
återkommande svåra infektioner; mest i
barnaåldern; terapi: ständig tillförsel av
gammaglobulin. -gamo I gene’s, (/. -ge’nes|is, -is),
-ge ne si’, (/. -genes | i’a, -i’ae av g. ga’mos,
äktenskap -J- ge’nesis, födelse): könlös
fortplantning.
A’gar-a’gar: ett torkat extrakt ur ostasiatiska
alger hållande ett gelatinerande pektinartat
ämne; användes till beredning av närsubstrat
för bakterieodling. A-a. i lösning stelnar vid
omkring +40° C., men smälter sedan först
efter uppvärmning till omkring +100° C.
Agarrör. Agarsubstrat.
Agarici’n(syra), Agarici’n (/. -um, -i):
hexade-cy’lcitronsyra, vitt pulver, framställt ur
Aga’ricus albus. Mot profusa svettningar
vid ftis.
Aga’ricus: svampsläkte. A. musca’rius:
flugsvampen. A’, chirurgo’rum: fnöske.
A- (g.)’- a priv. -genesi’, (/. -genesji’a, -i’ae av
g. ge’nesis, födelse): 1, utebliven bildning av
ett organ eller organdelar; syn. aplasi; 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
