Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - O - Osteom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Osteom
414
Osteoskleros
-i’d (/. -es av g. ei’dos, form): benliknande.
Osteoid vävnad: oförkalkad (regenerativ)
t.ex. vid rakit 1. urkalkad (degenerativ)
ben-väv. Osteoid svulst: svulst uppbyggd av
osteoid väv. -klasi’, (/. ’-clas|is, -is, -clasji’a,
-i’ae av g. kla’o, bryta): mekaniskt brytande
av ben, för terapeutiska syften, -klast: 1.
instrument att utföra osteoklasi; 2.
flerkär-niga benresorberande jätteceller i
benmärgen. Osteokla’statroji: se Hows hip’s
lakuner. -klasto’m, (/. -cIasto’m|a, -atis av g.
kla’o, bryta sönder): se jättecellstumörer.
-kondri’t, (/. -chondrit|is, -idis av g.
cho’ndros, brosk): samtidig ben- och broskinfl.
Osteochondritis deformans tibiae: lokal
missbildning med underutveckling av den
mediala delen av tibiaepifysen i knäleden
medförande en varusställning.
Osteochondritis syphilitica, O. lu’ica: en specifikt
sy-filitisk granulerande infl. i
ossifikationsgrän-sen vid kongenital syfilis; stundom ledande
till epifysavlösning 1. till Parrot’s
pseudo-paralys. O. deformans juvenilis: syn.
Perthes’ sjukd., maladie de Legg-Perthes.
O. dissecans eller -kondro|ly’s, (/. [–chon-dro’|lys|]s,-] {+-chon-
dro’|lys|]s,+} -is av g. cho’ndros, brosk -f ly’o,
lösa): bildning av fria ledkroppar och
ledmöss genom avstötning av ledbroskdelar.
-kondro’m» (/. -chondro’mja, -atis av g.
cho’ndros, brosk): kondrom som oftast
utveckla sig på basen av en exosto’s.
-kondromato’s, (/. -chondromatosis, -is av
g. cho’ndros, brosk): bildning av
broskknu-tor, ofta förkalkade, från ledernas
synovia’-lis. -kondro’s, (/. -chondro’s|is, -is):
degene-rativa förändringar i tillväxtzonen, -ko’pa
smärtor: se dolo’res osteo’copi. -logi’, (/.
-log I i’a, -iae av g. lo’gos, lära’: benlära.
Osteolo’g. -ly’s, (/. ’-lys | is, -is av g. ly’o,
lösa): upplösning av benväv. Osteoly’tisk.
Osteo’m (I. -a, -atis av g. oste’on, ben): av
benväv bestående svulst. O. du’rum: hårt o.;
o. ebu’rneum: o. hårt som elfenben; o.
me-dullo’sum 1. spongiosum: svampigt osteom.
O. sarcomatodes: sarkom, som håller
benväv.
Osteo- (av g. oste’on): ben-, -malaci’, (/.
-ma-lacji’a, -i’ae av g. malaki’a, mjukhet):
benuppmjukning genom fortskridande
urkalk-ning (halisteres). Syn. mollities ossium. O.
gravida’rum: den fysiologiska
uppmjukning hos havande, särskilt av bäckenbenens
symfys och sakroiliakalleder, som
förbereder bäckenets eftergivlighet vid födseln; den
läkes efter partus med någon omgestaltning
av bäckenet. O. ende’mica: i vissa trakter,
ss. Rhenländerna, Lombardiet, inhemsk
sjkd. Osteomalaciskt häcken: sammanpres-
sat bäcken med snabelf ormigt sammantryckt
symfysparti. -myeli’t (/. -is, -idis av
myelo’s, märg): benmärgsinfl., av olika etiologi,
övergående på ben och periost och ofta
ledande till bennekros. Syn. benröta. O.
se’pti-ca acu’ta: varig septisk diffus osteomyelit;
vanligen hos unga och då i något av de
långa rörbenen. -myeIo|retikulo’s, (/.
-reti-culo’sjis, -is av g. myelo’s, märg + /. re’te,
nät): osteosklerotisk anemi. -pæ’di|on, -i (/.
av g. pais, barn): stenbarn, icke framfött
dött, förkalkat foster, -pati’, (/. -path I i’a,
-i’ae av g. pa’thos, lidande): 1. bensjukaom
i allmänhet; 2. läran att nästan alla
sjukdomar orsakas av lidanden i skelettet och
kunna botas genom mekanisk behandling,
särskilt av ryggraden. Osteopa’ter =
"kot-knackare". -periosti’t (/. -is, -idis): samtidig
infl. i ben och tillhörande benhinna,
-petro’-s|is, -is (/. av g. pe’tros, sten):
marmorben-sjukdom. ’-phagæ; -phlebitis; ’-phyton: se
osteofager; -flebit; -fyt -pla’ster:
osteoblas-ter. -plasti’k (av g. pla’sso, forma):
operationer för att täcka bendefekter genom
transplantation av benhinneväv, ävensom
temporära resektioner, t.ex. å skallen för att
möjliggöra operationer i dess inre 1. förening
av kvarlämnade ändstycken efter en
resektion. -poikilo’s, (/. -poici!o’s|is, -is av g.
poiki’los, fläckig): kompakta
bensubstans-öar särsk. i calcaneus o. radius givande täta
rundade skuggor i röntgenbilden. Syn.
osteosclerosis fra’gilis generalisa’ta. -poro’s (/.
-is, -is av g. po’ros, por): benskörhet;
ben-vävsatrofi med insmältning av det
kompakta benet och vidgande av spongiosarum och
benkanaler, av olika orsaker. Benet blir
poröst och bräckligt. Syn. ostitis rari’ficans.
Osteoporo’sis circumscripta cra’nii —
Schiiller’s sjkd. -psat(h)yro’s, (/.
-psathy-ro’s|is, -is av g. psathyro’s, lös): benskörhet,
t.ex. vid osteomalaci, rakit, senil atrofi
m.m. Kan även uppträda ss. självständig
rubbning hos benet: o. idiopa’thica, en
antagligen med osteogenesis imperfecta
identisk sjukdom. Syn. Lo b stein’s sjkd.
-(r)ra-fi’, (/. -rrhaphjia, -i’ae av g. rhaphe’, söm):
sammansuturering 1. förenande av
benändarna i en fraktur, ’-s, (l ’-s|is, -is):
förbe-ningsprocesser i bindväv, -sarko’m, (/.
-sar-co’mja, -atis av g. sarx, kött): biandsvulst
av ben och sarkom. Användes också om
rena sarkom i bensystemet i stället för,
vilket är bättre, sarco’ma ossium. -sklero’s, (/.
-sclero’s|is, -is av g. sklero’s, hård):
förtätning av spongiös benväv med förminskning
av märgrum och benkanaler. Jfr eburnea-
tion o. ostitis ossificans. O. conge’nita dif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
