Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - O - Ostitis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ostitis
415
Otoblenorré
ju’sa: se marmorsjuka. O. fra’gilis
generali-sa’ta: se osteopoikilos. -sklero’tisk, (/.
-scle-ro’tic|us, -a, -um). -steato’m (/. -a, -atis av
g. ste’ar, fett): fettsvulst hållande benväv.
-synte’s, (/. -sy’nthes|is, -is av g. sy’nthesis,
förenande): förenande av brutna bendelar
med varandra genom suturer, ringar,
plattor m.m. -ta’bes infantum: se Barlow’s
sjukdom, -tomi’, (1. -tom | i’a, -i’ae av g.
tome’, snitt): enkel klyvning av ett ben genom
mejsel 1. såg men även om ett borttagande
av ett, vanligen kilformigt, stycke ur benet.
Osteoto’m: stämjärnsliknande instrument för
osteotomi. -tomo|klasi’, (/. -clas|i’a, -i’ae av
g. tome’, snitt + kla’sis, brytande): op.
korrektion av böjda ben genom delvis
genom-mejsling o. därefter med våld utförd
brytning. -tri’b (av g. tri’bo, riva): instrument
för utskrapning av kariöst ben. -tympanala
ledningen: se huvudbenledning o.
aerotym-panala ledningen.
Osti’tjis, -idis (l. av g. oste’on, ben): infl. i
ben. — O. carno’sa 1. ca’rnea: se ostitis
fun-gosa. O. defo’rmans: en sällsynt
bensjukdom, dels hos ungdom: o. defo’rmans
ado-lesce’ntium, dels hos äldre: o. def. senilis,
varvid de sjuka benen, framför allt de
nedre extremiteterna, deformeras med
böjningar, krökningar, förtjockningar och
tumor-artade uppdrivningar genom att dels
benmärgen ersättes av en celligt trådig
granu-lationsväv, dels atrofi av benet inträder
med regenerativ bennybildning; kallas även
osteomyelitis fibro’sa 1. ostitis fibro’sa
cy’s-tica generalisa’ta. Jfr osteodystrofi, Paget’s
bensjukdom, Recklinghausen’s sjukdom
(2). O. fungo’sa 1. granulo’sa: kroniskt
gra-nulerande beninfl. förande till osteoporos.
Syn. o. carno’sa 1. ca’rnea. O. ossificans:
kronisk ostit, som leder till osteoskleros. O.
rari’ficans: fungös ostit med
benrarefika-tion eller osteoporos.
O’stijum, -i, pl. -a (/.): mynning. Jfr
orifi’-cium. — O. ao’rtse [O’. arterio’sum (cordis),
BNA; 0\ art. sini’strum, INA]:
aortamyn-ningen i v. kammaren. O’-a arterio’sa:
aortas och truncus pulmonalis’ mynningar i
resp. kammare. O’-a atrio-ventricula’ria
[O’-a veno’sa, BNA; O’-a veno’sa [-(atrio-ventricula’ria)]:-] {+(atrio-
ventricula’ria)]:+} förmakens mynningar till
kamrarna. O’, tru’nci pulmona’lis [O’.
arterio’sum (co’rdis), BNA; O’. art. dextrum,
INA]: mynningen i höger kammare för den
enhetliga lungart Liren (truncus pulmonalis)
före delningen i en höger och en vänster
lungartär. Jfr o. aortæ. O’, urete’ris
(Orifi-cium uret., BNA, INA): uretärmynningen
i blåsan. O. ure’thrae exte’rnum: urinrörs-
mynningen. O’, u’teri [Orifi’cium externum
u’teri, BNA; Orif. ext. u’teri — Orif.
externum cana’lis cervi’cis (u’teri), INA]: u.
tapp-formiga mynning i slidan. O’, vagfnæ (Orif,
vag., BNA): ingången till slidan.
Ostrei’sm (/. -us, -i av g. o’streon, ostron):
ostronförgiftning (oftast paratyfusinfektion).
Otafo’n, (Otapho’n av g. ous, öra -f phone’,
ljud): 1. hörlur för döva 1. för auskultation
av örat; syn. otofon; 2. andra yttre
anordningar för att underlätta hörandet t.ex.
öronklämma, varigenom öronmusslan föres
framåt och ljudvågorna bättre uppfångas.
Ot- (av g. ous): öra-, ’-agr|a, -ae (l. av g.
a’g-ra, attack, byte): öronvärk, örsprång. Syn.
otalgi.–algi’, (/. -alg | i’a, -i’ae av g. a’lgos,
smärta): se otagra. -apho’n: se -afon.
-ekto-mi’, (/. -ectomji’a, -i’ae av g. ektome’,
utskärning): operativt avlägsnande av
vävnader från mellan- 1. innerörat. -helko’s, (/.
-helco’s|is, -is av g. he’lkosis, ulceration):
suppuration i örat. -hemato’m, (/.
-hæmato’-m|a, -atis av g. hai’ma, blod): blodgöl i
öronmusslan mellan hud och brosk, -iatri’,
(/. -iatrji’a, -i’ae av g. iatrei’a, läkekonst):
öronläkekonst.-ia’ter: öronläkare. Mc|us, -a,
-um (/.): som hör till örat. -iko|dini’, (/.
-ico|din|i’a, -i’ae av g. di’nos, svindel): se
Ménière’s sjkd. -i’t (/. -is, -idis): infl. i örat.
Otitis exte’rna: infl. i yttre hörselgången.
O. intima, O. labyrinthi’aca: infl. i
innerörat. O. me’dia: infl. i mellanörat.
0’ti|um, -i (/.): vila.
Oto- (av g. ous): öra-, -blenno|rré, (/.
-rrhoe’|a, -ae av g. ble’nnos, slem + rhoi’a,
flytning): varig öronflytning. -ce’phaljus, -i
(l. av g. kephale’, huvud): missfoster utan
underkäke o. m. sammanvuxna öron under
ansiktet, -co’nia: se statokonia.
-dyni’,(/.-dy-n|i’a, -iae av g. ody’ne, smärta): syn. otalgi.
-fo’n, (-pho’n av g. phone’, stämma): se
otafon. -ge’n, (/. ’-gen|es och -ge’nic|us, -a,
-um av g. genna’o, alstra): härstammande
från örat, t.ex. o. meningit. -goniometer (av
g. goni’a, vinkel -f me’tron, mått): apparat,
som fästes på huvudet för att
bestämma huvudets ställning och fixation av
blicken vid prövning av vestibularapparatens
funktion, -kalorimeter: apparat för
utspolning av örat vid prövning av
vestibularapparatens reaktion med nystagmus för termiska
retningar, -laryngo|logi’, (/. -log | i’a, -i’ae av
g. la’rynx, struphuvud + lo’gos, lära):
läran om öronhalssjukdomar. Otolaryngolog:
specialist inom dessa fack. -li’ter: se
statoliter -logi’, (/. -log I i’a, -i’ae av g. lo’gos,
lära): vetenskapen om örat och dess
sjukdomar. O tölö’g: öronläkare. -myko’s, (/. -my-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
