Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - R - Reduktas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rednktas
491
Refraktion
Re|dukta’s: reducerande enzym, se reduktion.
Re|duktion, (/. -du’ct|lo, -io’nis av redu’cere,
återföra): 1. tillbakabildning, atrofi av
delar; 2. syrgasförlust, antingen direkt r.
genom urkoppling av en 1. flera syrgasatomer
ur en förening 1. indirekt r. genom
inkoppling av väteatomer; 3. syn. reposition.
Reducera. — Reduktionsdelning: den
celldelningsprocess (den andra
mognadsdelningen), varigenom de omogna könscellerna vid
övergång till mogna reducera
kromosomer-nas antal till hälften av det eljest för arten
typiska antalet hos alla celler utom de
mogna könscellerna; härvid uppstår ur de
omogna sädescellerna 4 spermatozoer, av den
omogna äggcellen en mogen äggcell och
2 1. 3 polkroppar (polycyter, polceller,
riktningskroppar), vilka försvinna. Syn.
kro-mosomreduktion. Jfr mognadsdelning,
tely-blast. Reduktionsplastik: vid tilltagande
slapphet av huden och efter avmagringar
kan plastisk operation utföras med
avlägsnande av hudöverskottet.
Re|eduktion, (/. -educa’t|io, -io’nis av re, åter
-f educate, uppfostra): övningsterapi.
Reell bild (av l. res, ting): bild, som är
verklig, kan påvisas genom att uppfånga de
brytande strålarna på en skärm. Jfr virtuell
b.
Reenstierna’s test: se Ito-Reenstierna.
Re I evolution, (I. -evolu’tjio, -io’nis av re, åter
+ evolu’tio, utveckling): det stegvis
skeende återinträdandet av de psykiska
funktionerna efter ett epileptiskt anfall, varvid
först märkes en hörperception med ekolali
utan avsikt att eftersäga och utan
förståelse och slutligen ett medvetet eftersägande
men ännu utan förståelse.
Reflektera, Reflekto’risk: se reflex.
Refle’ktor (av /. refle’ctere, omböia): spegel
avsedd att reflektera ljus, t.ex.
larynxspe-geln, pannspegeln och ögonspegeln.
Refle’x, Reflexion (av I. refle’ctere, omböja):
1. återkastande av ljus-, ljud-, värme- o. a.
former av strålar från gränsytan av ett
nytt medium, som strålarna träffa på sin
väg; 2. överförandet av retningen av en
centripetal nerv eller dess perifera
ändapparater förmedelst ett reflexcentrum på en
centrifugal nerv. Allt eftersom den
centri-fugala banan utgöres av en motorisk,
sekretions- 1. hämningsnerv uppstår en
reflexrörelse, -sekretion 1. -hämning. Såväl vid 1.
som vid. 2. Den visceromotoriska reflexen
strävar att genom immobilisering,
åstadkommen av den tvärstrimmiga
muskulaturen, skänka vila och skydd åt ett sjukt inre
organ. Den gastrokoliska reflexen utlöses
vanligen efter morgonmåltiden som en
impuls till avföring; vid 2. är reflexion
akten och reflex dess resultat. Jfr betingad
reflex, senreflex, hudreflex, pupillarreflex.
Reflex-afasi’: se aftongi. -båge:
sammanfattningen av nervreflexens tre komponenter,
den centripetala nervbanan, reflexcentrum
och den centrifugal a nervbanan, -centrum:
den gangliecellsapparat (i rygg-1. förlängda
märgens gråa substans), som förmedlar
retningens överförande fr. den centripetala
t. den centrifugala nerven. Jfr synaps.
-epilepsi’: anfall av epilepsi, som utlöses från
en skadad eller sjuk kroppsdel, -eryte’m
(ir-ritativt): uppträdande av intensiv rodnad i
omgivningen av ett retat hudställe,
-förlamning: förlamningar, som reflektoriskt
uppstå vid sjukdomar i inre organ (särskilt i
urinvägar, i tarmen 1. livmodern) 1. vid
skador, därigenom att de smärtande perifera
retningarna öva sådant inflytande på den
grå ryggmärgssubstansen, att impulser från
hjärnan ej kunna passera. Ofta är dock
anledningen neurit, myeli 1. hysteri.
Reflex-hallucination: h. på ett sinnesområde,
som utlöses genom iakttagelse å ett annat
(patienten ser tex. ett avmejande och
känner därvid liens hugg). Syn.
sekundärhallucination. Jfr synestesi. -hämning:
försvårande av reflexutlösning gnm inflytanden
från storhjärnan, -kramp: en till oordnad
kramp urartad reflex, -neuro’s (nasal):
re-flektoriska rubbningar, som vid retning av
nässlemhinnan uppstå i andra organ 1.
omvänt.
RefIexo|ge’n (av g. genna’o, alstra) zon:
kroppsställe, som vid retning utlöser en
reflex.
Reflexto’nus (av g. to’nos, spänning): den
från ryggmärgen utgående, genom
centripetala retningar underhållna tonus i
kroppsmuskulaturen.
Refle’x I us, -a, -um (/.): krökt.
Refracta’rijus, -a, -um (/.): stridslysten;
okänslig, refraktär.
Refra’kt, (/. Refra’ctjus, -a, -um av refri’nge-
re, sönderbryta): sönderbruten. Refra’kta
doser: små, ofta upprepade
läkemedelsdoser. Jfr refraktär dos, dosis refracta.
Re|fraktion, (/. -fra’ct’io, -io’nis av
refri’nge-re, bryta): brytning, särskilt om ögats
brytning av ljus.—Refraktions-anomalier: ögats
brytningsfel. Se astigmatism, hypermetropi,
myopi, presbyopi. Syn. ametropi.
-oftalmo-skop (av g. ophthalmo’s, öga + skope’o,
betrakta): ögonspegel inrättad för direkt
bestämning av ögats refraktion, -tillstånd:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
