Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prästfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ögonen brunno som eldsprutande berg, och
han riste på sin man, som var som en hel
skog af hår, och han sköt upp ryggen som
ett helt tjäll, och det fräste om käften på’n,
som när hafsskummet yr in öfver land.»
Och nu skildrade han sjöormen, så att
böndernas ögon stodo som på skaft, och
deras hår reste sig af fasa.
»Och ett slikt vidunder,» fortsatte
prästen, »var det, som slukade Jonas. Förty
i det stora hafvet finnas många sådana
bestar, både Leviathan och Behemoth, som
äro ändå värre och större än sjöormen,
och i detta odjur hade då Jonas logement
i tre dagar och tre nätter. Vi klaga, när
vi någon gång emellanåt kunna komma i
kurran för dryckenskap och snatteri och
slikt och bli satta på vatten och bröd, men
hvad skulle icke då profeten bli frestad att
göra, när han satt därinne i kolmörkret
och fick öfver sig som sjöar allt, hvad
odjuret sköljde ned genom sitt gap. Men
se, han tog icke till hvarken med svordomar
eller förbannelser, så som vi skulle ha gjort.
Tvärtom tilltalade han Herran med visor
och andliga sånger, och se, det blef för
tungsmält kost för själfva Leviathan.
Svordomar och förbannelser skulle han nog ha
tålt, det skulle bara ha kittlat hans mage,
men böner och psalmer, dem kunde han
icke smälta, utan då måste han spy upp
Jonas igen.
Och detta är skrifvet oss till liknelse
och varning. Den stora helvetesdraken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
