Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prästfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste naturligtvis ha dig så nära mig som
möjligt, ser du.»
Herr Söfren satt och funderade. Så
sprang han plötsligt upp och slog sig på låret.
»Nu har jag det! Nu har jag det!»
ropade han i vild förtjusning.
»Hvad har du?»
»Jag ger dig ut för syster min, liksom
Abraham gjorde med Sara — det är bibliskt,
ser du, så det ha vi nog lof till . . . och så
ber jag så vackert prästmor, nu medan hon
är vid godt humör och gärna vill göra mig
till viljes i allt, om att du skall få stanna
på prästgården mot det att du hjälper till
med arbetet. Så kunna vi ha det trefligt i
alla fall, vi två.»
Mari smålog. »Jo, du är minsann slug,
Söfren, och det hade jag icke trott dig om!»
»Ja, och när jag godt och väl är hennes
man, så skall jag visa henne, hvar skåpet
skall stå, och styra och ställa som du och
jag helst vilja.»
»Men är du säker på, att hon snart
kolar af då, Söfren?»
»Enligt naturens lag och ordning skall
hon det ju,» svarade Söfren öfverlägset,
»och vill hon icke, så hjälpa vi på med
litet förargelse.»
Mari skrattade, och så firade de två
försoningsfest nere hos madam Dyrhus, där
prästen nu, sedan valet var afgjordt, hade
öppen kredit, och drucko för framtidens
förhoppningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>