Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prästfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så underligt på honom, nästan svårmodigt,
då han ändtligen fick slippa in och sitta
bredvid sängen. Men kanske det bara var
hans onda samvete, som anklagade honom.
Olyckshändelsen med Mari hade liksom
fört de tre närmare samman. Åtminstone
hade fru Margrete blifvit mera meddelsam
igen. När de sutto där i hennes stilla rum,
fru Margrete i länstolen, som blifvit uppburen
från hvardagsrummet, och herr Söfren på
sängkanten, medan Mari låg i sängen, så
talade hon ofta om sitt lif under alla dessa år.
»I kunnen tro, att det icke alltid har varit
så roligt att vara i mina kläder,» sade hon;
att aflämnas som ett annat paket till hvem
som helst, som kom hit och ville ha
pastoratet. Och det var ju det enda villkor, på
hvilket jag kunde få stanna här. Min far
var död, hela min släkt var död, jag var
redan till åren och skulle icke kunnat
lifnära mig själf, och till detta ställe var jag
bunden.»
»Var ni bunden här? Men det var ju
er fria vilja?»
»Här har jag lefvat i trettio lyckliga år,
och det finns en graf på kyrkogården, som
jag icke kan öfvergifva.»
»Är det er förste mans?»
»Det är det!»
»Och ni har icke älskat edra andra män?»
»Har man älskat som jag, så älskar
man den enda gången och icke mera. Alla
de andra ha bara varit mina män till namnet
liksom han.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
