Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prästfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss det, vi spekulerade i en annan
människas död.»
»Nå, men lefde hon länge då?»
»Hon lefde i hela fem år, det blef straffet.
Men så dagades det för mig, och jag flyttade
in här.»
»Och ni blefvo tyckliga efter det?»
»Ja, så lyckliga som två människor
kunna vara. Han var en fin och ädel natur,
öm och kärleksfull som en kvinna och med
intressen för allt godt och skönt, och
bönderna här älskade honom som en far. Och
därför har jag alltid gladt mig öfver, att
ingen af de präster, som sökt pastoratet
efter honom, varit bunden vid någon förut.
Jag har alltid frågat dem om det, innan jag
band dem vid mig.»
Söfren satt en stund och stirrade på
fru Margrete. Hennes ögon sågo så
vemodigt ömma ut. Så brister han plötsligt
ut i snyftningar, faller på knä och lägger
hufvudet i hennes sköte.
»Å, förlåt oss, fru Margrete, förlåt oss!»
stammade han.
Fru Margrete såg förvånad på den
knäböjande, så lade hon ofrivilligt händerna på
hans hufvud, medan hon sade:
»Hvad skall detta betyda?»
»Mari och jag äro icke syskon, hon är
min käresta. Vi ha också spekulerat i er
död, — vi visste icke då, att ni hade
lifselixiret.»
»Och därför hafven I gjort alla dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
