Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yxa. Ett ämbar med mjöl och ett med salt
hängde på väggen. En kubbstol stod
bredvid spisen, en säng i ena hörnet och en
stor rödmålad kista tätt bredvid sängen.
Det var hela bohaget. En gammal rynkig
kvinna gick och pysslade i stugan.
Tolleiv — det var mannens namn —
strök rent med handen öfver spishällen.
»I fån sitta ner här så länge och värma
er; vi ha nog inga stolar att bjuda på. Så
skall hon Signe där torka kläderna, när I
lagt er; men I fån hålla till godo med att
ligga på golfvet. Jag törs förstås icke bjuda
på sängen min.»
»Bara vi icke sitta i vägen för din
hustru?» sade herr Laurits och tog plats i
kubbstolen.
»Hon är icke min hustru,» svarade
Tolleiv. »Gumman min dog för fem år
sedan. Det här är hennes syster, och hon
har varit hos oss i många år. Och när
hon skall till att koka gröten, kör hon nog
bort er,» tillade han med ett godmodigt
leende.
Herr Laurits såg sig omkring. Tänk
att bo så tarfligt hela sitt lif. Och så långt
från människor. Kunde det väl hänga rätt
ihop? Han skulle väl icke ha råkat på den
fredlöse heller, som gömt sig i skogen för
ett dråps skull? Han spetsade öronen och
såg sig förstulet omkring. Han såg inga
vapen hänga på väggen. Mannen såg heller
icke farlig ut. Han var lång och knotig,
men gick starkt lutad. Han måtte vara van
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
