Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt förfång, så den behöfva de icke vara
rädda för,» invände herr Laurits.
»Ja, det är nu så olika med det. Jag
säger nu: Gud bevare mig för öfverheten.
Jag ser då intet annat än ofred, där den
lägger sig i.»
Herr Laurits spärrade upp ögonen. Jo,
här hade han då råkat på en äkta
uppstudsig en mot lagen! Signe hade emellertid
kokat gröten, tog fram några nya träskedar
ur kistan och öste upp gröten i en stor
träskål.
»Ja, jag har icke annat att bjuda på
och så litet sirap och vatten ofvanpå,» sade
Tolleiv, i det han satte grötfatet i knäet på
en af karlarna och langade dem skedarna.
»Vi äro tacksamma att få tak öfver
hufvudet och slippa ligga i skogen i natt,»
sade herr Laurits. »Men här skulle väl
icke finnas litet mjölk?»
»Jo, vi ha litet getmjölk, om du vill
hålla till godo med det,» sade Tolleiv och
bad Signe taga in en kopp.
Jaså, — han håller getter här uppe i
kungens skog, tänkte herr Laurits, de där
skadedjuren, som gnaga af barken och bita
af topparna på ungskogen. Det måste vi
komma ihåg.
Den tarfliga måltiden var snart till ända.
Tolleiv släpade in litet hö och halm från
skjulet utanför och bredde ut det på golfvet,
tog åtskilliga åkläden ur sängen och bad
så resenärerna hålla till godo. Signe gjorde
upp en duktig brasa i spisen och hängde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
