Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den andre kommer väl snart igen med
förstärkning.»
Tolleiv hade tagit ned sin flintbössa
från väggen och samlat hop sitt krut, sina
hagel och kulor. Så lade de sängkläderna
i den stora kistan, satte den på kälken,
surrade yxan och spaden, två par skidor,
fat och kokkärl, spinnrock och kardor fast
ofvanpå, bundo ytterligare en stark
skinnrem i kälken, och så voro de resfärdiga.
Hunden skällde och hoppade upp på Tolleiv,
som för att fråga, hvad detta skulle betyda.
Tolleiv vände sig om, såg på stugan och
kastade en blick ned genom skogen. Så
suckade han och lade repet öfver skuldran.
Signe hade löst getterna. Då hon gick
förbi den fallne, rörde han på sig.
»Tolleiv, han rör på ena armen,»
ropade hon.
»Så är han väl icke riktigt död då,»
svarade Tolleiv. »Men du måste skynda
dig, Signe, annars få de spår på oss.»
Signe lutade sig ned, stoppade litet snö
in i munnen på den fallne och lade sedan
det andra repet öfver sina axlar.
»Det var bra, att det blef så pass före,
annars hade vi icke kunnat taga något med
oss,» sade Tolleiv, under det de drogo.
Getterna skuttade bräkande efter.
De hade kommit ut ur skogen, och nu
bar det af öfver de tunggådda ljungvidderna
upp till högfjället.
Uppe på kammen stannade Tolleiv och
torkade svetten ur pannan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
