- Project Runeberg -  Medeltidsbilder /
142

(1901) [MARC] Author: Kristofer Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföljda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och så kom han då, när mörkret föll på,
trött och utsvulten hem till Signe med en
fiskpinne eller fågel hängande öfver skuldran
eller också alldeles tomhändt. Och där
blef han alltid mottagen af en varm brasa
i spisen och af ett rykande grötfat, som
smakade honom bättre än den kostligaste
rätt. Medan han var ute, satt Signe och
kardade och spann eller högg ved till dagens
behof. Hunden var då hennes enda sällskap,
ty getterna hade de måst slakta, när det led
frampå vintern. Men det är otroligt, hvad
en hund kan vara för ett sällskap. Med
den kunde Signe prata, till den anförtrodde
hon alla sina hemligheter och sorger, och
hunden skällde och smög sig intill henne,
som om den förstod, hvad hon menade.
Och när Signe så på kvällen hörde Tolleivs
välbekanta tunga steg, utstötte hon en suck
af lättnad. Det hade alltså icke händt honom
något ondt den dagen. Ibland, när hon satt
där ensam, kunde det komma öfver henne
en ångest för, att Tolleiv skulle ha ramlat
ner utför någon brant, eller att hans
förföljare skulle ha snokat upp, hvar han höll
hus, och rest i väg med honom. Hvad skulle
hon då taga sig till ensam där uppe på vilda
fjället? I dylika stunder måste hon stanna
spinnrocken och lyssna. Ja, hon gick ut
på tröskeln och spejade med handen öfver
ögonen för att skydda dem mot solglittret
på snön. Icke ett lefvande väsen att se,
endast den gränslösa vidden, betäckt med
det hvita snölakanet, hvarur där reste sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:42:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medtibil/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free