Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och goda i grund och botten, om man bara
förstod att taga dem på rätta sättet. Det
var lagen, som gjorde dem onda.
Ja, både Tolleiv och Signe voro glada,
när de fingo dylika oväntade gäster, på
hvilka lagens arm lurade liksom på dem
själfva. Det var alltid en omväxling i deras
enformiga lif, det var en fläkt utifrån
världen. De fingo höra litet om människor och
hvad som tilldrog sig i trakten omkring.
Men när så gästerna rest igen, sjönk
tystnaden och ödsligheten dubbelt hemska öfver
dem, och de kände sig, som om de lågo
och simmade ute på ett stort haf, utan att
kunna se land.
Det hade blifvit slut med mjölet och
smöret, och Signe hade snart icke mera ull
att karda och spinna. Tolleiv måste ner
till bygden med garnet, som Signe spunnit,
och med vildt och renkött och laga att få
det bortbytt mot mjöl och smör och ny ull.
Det var ett vågstycke, men det måste göras,
om de skulle kunna uppehålla lifvet. Han
fick laga att komma ner i skymningen och
knacka på fönstret hos Sandbubonden, som
alltid varit snäll mot dem. Så måste han
försöka att få leja en klöfhäst med truger[1],
då det blef för tungt att bära hela den
långa vägen. Och kunde han så få tillfälle
att titta in i den gamla stugan och hämta
litet afhvad de måst lämna kvar, vore det bra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
