Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick Hans lindring i tårar. Han satte sig
på en sten och grät, som om hjärtat ville
brista. Men nu kunde han ju icke stanna
hemma längre. Snart skulle öfverheten
komma och taga honom, och hvar skulle
han få silfver ifrån att gälda mansboten för
dråpet? Han måste flykta så länge och
försöka skrapa ihop pengar till böten, och
Signe skulle sträfva på sitt håll. Men ingen
finge veta, hvart han tagit vägen, för att de
icke skulle fånga honom där. Han skulle
i sinom tid komma och anmäla sig, när han
kunde friköpa sitt eget hufvud med
mansboten. — Men Hans hade icke kommit, och
Signe hade icke hört ett ord ifrån honom.
Hon hade flyttat upp till sin syster, Sylvi,
som var gift med Tolleiv, och hade varit
hos dem allt sedan dess. Hon hade forskat
och frågat, men ingen kunde förtälja henne
något om Hans. Hon hade sport alla
gårdfarihandlare och strykare, som färdades på
fjället, och som hvilat sig vid spisen i
säterstugan, men ingen af dem visste något om
Hans. Han var som en sten, kastad ut i
hafvet och sjunken till botten.
Och Signe sitter och stirrar in i glöden
på spiselhällen och lyssnar efter ljud
utifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
