Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
natt? Det blåser kallt ute, och jag har
gått långt.»
»Vill du hålla till godo med, som det
är, så är du välkommen,» svarade Tolleiv.
Signe hade sopat af en pall och satte
den framme vid elden. »Du får sitta ned,»
sade hon.
»Minst väntade en då att finna slik
välkomst på vilda fjället,» sade mannen och
satte sig.
Signe tog fram en mugg och tappade i
öl, som Sandbubonden skickat upp till tack
för en skjuten ren. »Du kan vara törstig,»
sade hon.
»Tack,» sade mannen, drack och satte
muggen ifrån sig på spiselkanten. »Du
skulle väl icke kunna säga mig något om
honom, Tolleiv i skogen, som skall färdas
här uppe?» sporde han vidare.
»Letar du efter honom?»
»Ja, jag skulle liksom vara släkt med
honom,» sade mannen.
»Släkt?» upprepade Tolleiv och stirrade
skarpt på honom. »Det kan väl aldrig vara
Hans heller?»
»Jo, Hans är namnet mitt. Och är det
så, att jag råkat på Tolleiv själf? Jag tänkte
mig nästan det.»
»Men säg mig . . .»
»Och detta är Sylvi, gumman din,»
afbröt Hans. »Kan I säga mig, om Signe
ännu är i lifvet?»
Signe hade satt sig ner på spiselkanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
