Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon hade blifvitt likblek och stirrade
oafvändt på den främmande mannen.
»Är det verkligen du, Hans?» sade hon
stilla och räckte fram handen. »Nu är det
länge sedan vi råkades.»
»Det är trettio år sedan,» svarade Hans
och tog Signe i hand. »Men du är då väl
icke Signe, du?»
»Jo, det är nog så, men jag ser litet
annorlunda ut, än när vi skildes.»
»Men Sylvi då?»
»Sylvi dog för tio år sedan,» svarade
Tolleiv, »och Signe har varit hos oss, sedan
det där hände, du vet.»
Hans satt och stirrade på Signe, och
Signe satt och stirrade på Hans. Och deras
händer lågo i hvarandras, och ingendera
ville släppa.
»Du har riktigt blifvit gammal,» sade
Hans.
»Och du också, Hans,» svarade Signe.
»Men att vi skulle träffas ännu en gång i
lifvet, det var då en underlig skickelse.
Säg så, att det icke finns någon vår Herre.»
»Ja, det må du väl säga, Signe,» inföll
Tolleiv. »Men hvar har du färdats så länge,
Hans, och hvarför har du aldrig skickat
bud?»
»Det är icke så lätt skicka bud ända
från Finnmarken, och där har jag färdats,»
svarade Hans. »Och så vet du, att fredlös
man måste vara varsam. Hem kunde jag
icke komma i alla fall, så det var lika godt,
att I trodde mig död.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
