Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Å, det är icke så farligt,» sade Tolleiv
med ett trött leende. »Jag skall hvarken
bitas eller stickas.»
»Det är en öfvermåttan våldsam och
farlig förbrytare,» hviskade prästen till en
af karlarna.
Denne bara nickade.
Laurits Folkvardson blef riktigt
upprymd, då han fick underrättelsen. Hans
mål var nådt. Han hade verkligen blifvit
länsman, och det gällde nu för honom att
riktigt kunna visa sin ämbetsifver.
Ändtligen hade han då fått fatt på den där
farlige mannen, som listigt undgått alla hans
efterspaningar. Nu måste det statueras ett
exempel och lagen visa sig i all sin
myndighet och stränghet.
Struttande af viktighet och värdighet
kom han in i häktet, då Tolleiv blifvit
ditförd.
»Kommer du nu ändtligen, betungad af
alla dina synder, din gamle förbrytare,»
for herr Laurits ut. »Ack ja, Herrans hand
drabbar sent, men säkert.»
Tolleiv såg på honom med en hvass
blick.
»Du är den mannen, som jag gaf
husrum och mat den där mörka höstkvällen,»
sade han. »Det är den största synd, jag
ännu begått.»
»Jag tänker nog, du skall komma att
erkänna de andra också, innan vi sluta,»
sade herr Laurits.
Han befallde, att det skulle sättas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
