Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjust fornminnen av Harald Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därför sträcka över langa tidrymder. Deras vanliga mått äro 8—
10 m. i diameter och 1,6—2,5 m. i höjd, men de kunna nä ända
upp till 25 m. i diameter och 4 m. i höjd. Man träffar i
allmänhet ej ett ensamt liggande kummel, det är då på någon enstaka
kulle eller bergklack på en f. ö. jämn terräng. Nu är ju dock
bygden tätt genomdragen av höjder och åsar, och uppe på dessas
krön ligga kumlen i en rad längs åsen eller i ett större eller
mindre fält på någon platå, mycket ofta direkt på berget. De
äro nog ej fullt så vanliga inne i landet som vid kusten. Utsikten
frän ett kummel kan vara storartad, man ser utöver en dalgång,
en liten insjö, en vik och vid kusten över skärgård och hav.
Tyvärr är det inte ofta fornvännen kan få glädjas inför anblicken
av ett stenkummel i orubbat skick bevarat under årtusenden
sedan gravsättningen. Nästan alltid är toppen urplockad, stundom
ända ned i botten — minnen av gammal tjuvgrävning. Men inte
nog härmed. Förutom de vandaler, som förr härjat som
skattsökare i dessa vackra, gamla gravar, ha under de senare åren
odlare, byggherrar och väghåilningsskyldiga gått fram över kum-
len utan skonsamhet. Man hugger oförfärat in på det ståtligaste
monument, man tar för sig så mycket man behöver och lämnar
efter sig ruiner. Sorgligt ofta finns blott bottenlagret kvar eller
en liten del av fotkedjan — som är nerbyggd i marken och
därför ej så lätt åtkomlig — men det händer också, att blott hålen
efter stenarna markera kumlets plats. Visst handlar man ofta utan
förståelse för vad det gäller, man har ej klart för sig, att det är
en fornlämning, man skövlar, ja, man vet inte ens, att en
forn-minneslag existerar, men skadan blir ju lika stor ändå. 1 den mån
det pågående inventeringsarbetets resultat hinner bli bekantgjort
i bygderna och folk får klart för sig, att fornlämningarna även
representera andra värden än kuriositets- och rent ekonomiska,
och att dessa värden äro lagskyddade, i den män lär man sig
väl också att vårda dem. Glädjande nog tycks f. ö. det
hembygdsintresse, som allt starkare präglar de fria
folkbildningsorga-nisationernas och bygdeföreningarnas program, kunna väcka
känslan för fornminnesvård i det allmänna medvetandet. Och man
får med professor Birger Nerman livligt önska en reformering av
historieundervisningen i den riktning, att den blir starkare än
hittills kulturhistoriskt betonad. Det behövs nog i alla skolor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
