Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjust fornminnen av Harald Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sträckning i eller vid dalgångarna med anslutning både till den
äldre och den nutida bebyggelsen. Den dominerande gravtypen är
det jordblandade röset, låga, mer eller mindre stenblandade kullar,
diam. 2—6 m., ofta försedda med fotkedja av större klumpsten.
På sina häll, särskilt inåt landet, nå de större dimensioner, upp
till 12—13 m. diam. och 1,5 m. höjd och kunde då hellre kallas
högar, i synnerhet som de till övervägande delen bestå av jord.
De tre kungshögarna vid Gunnerstad i Gamleby försvara med
20 m. diam. och 4 m. höjd väl sitt namn. Ofta äro kullarna
blandade med mindre stensättningar i markytan av olika slag:
runda, treuddar med raka eller insvängda sidor, rektangulära och
båtformiga. — Efter det fåtal undersökningar som gjorts, kunna
ej de olika gravformerna kronologiskt åtskiljas. För tre gravfält
med jordblandade rösen, vid Sundsholm i Gladhammar,
Stjelk-hammar i Ukna och Hägerstad i Hannäs, har konstaterats
vikingatid, alltså järnålderns sista skede. Till denna tid hör
sannolikt också hela det stora gravfältet vid Stjerneberg i Tryserum,
som består av ett 80-tal rösen, runda och fyrsidiga
stensättningar, täckta av en stor häll, samt treuddar; tillsammans ha fyra
gravar av de två första typerna undersökts. Sannolikt tillhöra
många, kanske de flesta av bygdens många gravfält vikingatiden,
mera torde man ännu ej kunna säga.
Två slag av större stensättningar äro rätt vanliga:
domareringar och skeppssättningar, båda sannolikt att räkna till den
yngre järnåldern. — De s. k. domareringarna äro runda kretsar
av resta stenar eller block, glest placerade på ungefär samma
inbördes avstånd; ofta träffas de tva tillsammans, tangerande
varandra. Vad de använts till, har man ej lyckats fullt
tillfredsställande förklara. Det finns ingenting, som bestämt talar emot,
att de anlagts och använts såsom tingsplatser — om också
domare och nämnd knappast suttit uppflugna på de ofta
skarpkantiga stenarna; i en så pass smärtsam domarestol torde det vara
omänskligt svårt att sitta ting. — Tvärtom finnas tecken, som
ge anledning till att tänka på domareringarna som platser för
rättsliga förhandlingar eller byting. Mera tyder emellertid på att
de brukats i gudstjänsten och alltså böra ses som kultplatser,
vilket ej utesluter nyss nämnd användning, då ting och blot
hörde nära samman. De träffas många gånger i nära anslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
