Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjust fornminnen av Harald Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till gravfält, så t. ex. vid Stjerneberg i Tryserum, Blåskulla i
Odens-vi och Stjelkhammar i Ukna, på sistnämnda ställe intill en rikt
flödande källa, som kan stärka platsens karaktär av offerlund.
Detsamma gäller även för många av skeppssättningarna; sålunda
lever ännu det gamla, heliga skeppet, 2,000 år efter det att detta
tecken först visar sig på hällristningar i bygden.
Skeppssättningarna äro oftast byggda av stora, fristående, resta stenar och
kunna nå en ansenlig längd, upp till 50 m. Ibland bestå de av
smärre stenar, tätt lagda i markytan, utom i stävarna, som nästan
alltid markeras av resta stenar.
Resta stenar träffas ej blott i vissa ordnade grupper. De
uppträda ibland samlade utan någon skönjbar plan, t. ex. vid
Häckenstad i Gamleby, men ännu oftare enstaka, på en grav eller
pä släta marken. Vad de i senare fallet haft för innebörd är
svårt att veta, kanske ha de rests till minne av en framstående
person eller en märklig händelse. När de ställts upp i knuten
av lands- och vattenväg, som Rätesten1 vid Strömstad i Odensvi
eller Bodastenen1 2 i samma socken, båda 4 m. höga, ha de
kanske från början, säkert med tiden haft betydelse som mötesplats.
— Det är inte ofta stenarna äro runstenar. En sådan står vid
Stora Hälleberg i Västra Ed, en annan vid Gamleby folkhögskola,
dit flyttad från en plats, där den fanns liggande efter att
ursprungligen ha stått vid Gursten i Lofta. Den är märklig, den
senare, genom sin inskription av s. k. svensk-norska (Rökstens-)
runor, en särskild art av den yngre runraden, som blott
tippträ-der på ett fätal monument. Sålunda kanske enastående i bygden
har Godhasten, som den nog kallades efter den man, den rests
över, varit vida känd; det är sannolikt, att den givit den
bred-vidliggande gården det namn, den ännu bär, Gursten.
Härmed äro vi framme vid forntidens slut och våga sätta
punkt med förhoppning, att denna lilla beskrivning kan bli till
någon nytta för kännedomen om och det vidare utforskandet av
Tjustbygdens äldsta historia.
1 Sorgligt nog har den vid vägbygge nyligen tagits ner och ligger nu i
en stenmur intill vägen; men kanske man blir nödgad att ställa den pä plats
igen.
2 Nu avslagen men omhändertagen av hembygdsvården i socknen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
