Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En stund i Tjustmuseet av Manne Hofrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En av de
märkligaste sakerna i
Västerviksmuseet är här
avbildade
dryckeskärl, en s. k. kåsa av
trä, en sak av i hela
landet numera
mycket sällsynt slag. Den
är deponerad av
Västerviks Läroverk, dit
den kommit med de
Havtonska
samlingarna.
Kåsan, som är 62
cm. hög, är numera
icke i komplett skick;
som synes är den
avslagen upptill, där de
båda handtagen eller
hornen varit förenade
med varandra och
format ett rikt
skulpterat krön. Hela
kärlet är målat i
1500-talets modefärg, rött,
och har ornering i
svart och gult. På
båda sidorna av själva
skålen synas
vapensköldar av
senmedeltida typ, den ena med
en skäggig s. k. vildman, som håller en hillebard, den andra med tre
grupper radvis sammanställda ’rutor. Runt randèn löper en ganska
obegriplig text, som börjar ION TATTA RAPATT . . . , kanske ett
slags skämttext av det slag, som icke var ovanlig å 15- och
1600-talens dryckeskärl. Vid ena skänkelns början å skålen finnes en
brännstämpel, ett bomärke, som förmodligen är tillverkarens
signatur eller måhända också ägarens märke. Mellan skålen och dess
fot finns en skuren repstav. Från skålens sidor stiga de båda höga
grenhornade handtagen upp, vilka äro den mest karaktäristiska
detaljen i detta slags kärl.
Sådana dryckeskärl i användning vid gille ser man å en bild av
Olaus Magnus i hans Historia om de nordiska folken, vari ju svenska
folkets liv under medeltidens slutskede beskrives. Tydligen ha kärl
av detta slag icke varit ovanliga i senmedeltidens och 1500-talets
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
